V ä n d p u n k t e n

 

 

Vinden susar,

vänder tystnaden

och hämtar dej, till mej.

 

Ömt leder du mej

till sömn.

Där rita du långsamt

drömmar

på mina bara ben.

 

Och just då

börjar även alla vackra ord

på alla språk,

glida en efter en

uppåt mot himlen,

från mitt hjärta.

 

Jag kan inte hindra det

att hända,

och alla mina ord

svävar i luften.

 

Har jag stigit in i en dröm

därifrån det finns ingen

utväg?

 

Vinden susar

och vänder på tystnaden

en gång till.

 

 

*   *   *   *   *