T r a g e d i

 

 

Det ringde på dörren.
Hon stod i trappan
alldeles
naken.

Vi tog in henne.
Hennes långa hår föll ner som
rinnande vatten
över hennes bara rygg.

Jag förstod inte hennes språk.
Men jag kunde läsa
alla hennes känslor,
som hon bar på sig
som en genomlysande, vacker

men mycket sliten och trasig

klänning.

Hon hade stora, vackra, bruna
ögon, som såg på mej
bedjande om hjälp.

Hon var rädd
som ett djur.
Inga ord smakade.
Men just då förstod jag
delar av hennes tragedi.
 

 *   *   *   *   *   *   *   *   *