December/ dikttavlan (på finska)

Bland alla människor

Bland alla människor
 är det här mina ord
som går över gatan?

Bland alla fågelsång
 hur med mitt liv 
finns det något harmoni?

Bland alla eviga kärlek
 har jag sökt och sökt
finns det spår för mej?

Från första stunden

Från allra första stunden
omfamnade dina ord
mej, som något
jag aldrig upplevt förr.
Som något
jag aldrig vill glömma.
Som något
som blåste glöda
in i mej och
mitt så ensamma
hjärta.

Från allra första stunden
var jag tacksam
för att du kom.
Var tacksam
för att du fanns.
Och var tacksam
över att få höra
dina hjärteslag.

Från allra första stunden
var jag din.
Från allra första till
allra sista stunden
med dej var jag din.
Men var du
helt min
någonsin? 

Samarbetar med två cafér

 

Foto: Tibu Borgstén

 

 

På café Berry i Mårtensdal kan man få läsa på finska en

månadsdikt skriven av mej.

Ägaren berättade mej idag, att kunderna har tyckt om idén

med dikt på cafét.

 

Det gör mej glad.

 



Novembers dikttavla på finska

  

 

 

Foto: Tibu Borgstén

Solen vaggar mej

 

 

Foto: Tibu Borgstén

 

 

Jag har dött många gånger.

Har kvävts ihop

då doften av kärlek

har avlösts och

avdunstat

från mitt

liv.

Men solen har vaggat mej.
 

Har sörjt,

längtat

och

gråtit

oändligt

mot ett

slut.

Men solen har vaggat mej.

Så kom dagen
då städandet i lådorna,

i minnet

i hjärtat

och i livet
inte längre räckte till.

Då vaggade solen mej och
 

viskade med sina citrongula läppar

-: Gå ut i trädgården och

skriv ner dina drömmar.

Gräv ner dem

bland Irislökarna.

 Och jag gjorde så.

Och solen vaggade mina drömmar.

Så småningom
steg solstrålarna in
 i mitt hjärta.
Och solens värme
lyfte upp nånting från djupet.
Och som ett under
fick jag bemöta för första gången

mitt äkta jag.

Och solen vaggade mej. 

Först då
började jag förstå
och leva ett helt liv.

Med visdom och kärlek

uppvuxen ur mitt

innersta utåt

mot himlen.

 

För solen vaggar mej.


 

 

 

Alzheimer

 

 

Foto: Tibu Borgstén

 

 

 

 

När allting har slutat

att finnas

utan musiken

från vattendropparna

i hans grotta,

då räknar han

alla noter

som faller neråt

neråt och tar
klang för klang

i smyg,
stulna 

bitar ur hans minne.

 

Samtidigt blir

hans grotta allt

kallare, kallare

och mörkare.
Eller är det minnet
som sviker?
Är det tiden
som aldrig
passar ihop med
verkligheten?

Till och med orden
har förenklats,
och det käraste
har lämnat hans  

läppar.

Hans ansikte
är främmande

och adressen 

till grottan
glömd.

Men där fortsätter

han till sista andedraget,

som förstelnad och

halvdöd och lyssnar
på det vackra

som faller neråt
oavbrutet.

Noter
som blir musik
i oändlighet från

vattendropparna.
Som allting
som finns kvar
för honom.

 

 

 

  

Seminarie om poesi

 

 

Foto: Nylands Litteraturföreningen r.f

 

 

Att skriva är ett ensamt arbete.

Att komma i kontakt med författare i form av seminarie eller kurs 

är viktigt.

Hade äran att fördjupa mej i konstnärsprofessor & författare

Peter Mickwitz

kloka tankar och ord 9-10.11.2013 på hotel Arthur i Helsingfors.

Vi har båda gått på Bangatans Cygnaeus lågstadieskola, Peter två klasser högre än jag.

 

 

 

Månadsdikt som dikttavla

Foto: Google

 

 

 

 

Två cafér i Vanda har velat bjuda sina kunder på dikt

i forma av månadensdikt.

De har hängt en illustrerad dikt som

dikttavla på väggen.

 

Dikten byts vid månadskiftet

året runt.

 

Det ska bli intressant att få höra märker

kunderna att cafét bjuder på dikt

på detta sätt.

 

Jag följer med...

 

 

 http://www.kahvitupalaurentius.fi/

 



Between heaven and earth

Foto: Google

Let there always be
music
between heaven
and earth.

Let the birds
and the butterflies
fly around freely
above.

Let some rain
or snow fall
to the ground.

Let us all find a
love that wraps
all around us.

Let there always be
music, and let
all the prayers go
all the way up to
heaven.

En turkos dröm

 

 

 

Bild: Google

 

 

Så kom friheten

genom en turkos dimma,

och jag steg barfota på en stig

med mossa och lingonris.

 

I luften och runt -

runt i oändliga mängder flög

änglalika insekter med änglavingar

cirklande igenom mej.

 

Kristallklara droppar spelade

klingande melodier som

påminde mej om barndomen

på ett förtrollande sätt.

 

Så steg farmor fram

med lingonröda läppar

och kramade mej

med kärlek.

 

Det var en mycket turkos

dröm.

 

 



Kråkan

 

 

 

 

 

Bild: Google

 

 

 

Jag gräver mej ner i mull.

Säger adjö till havet.

Andas ut.

                                       Andas ännu,

 och ser himlen

den oändliga himlen ovan.

 

Jag ligger tyst, utan ord.

Endast mitt hjärta slår

                                               i rött.

När slutade leken
 och livets  under
springa i kapp med
mej?
 

När blev jag en kråka?

         Med svarta vingar
                                               och grå själ,

vars vassa näbb kan mörda 
även dina drömmar. 

 

Så tog luften slut
och vingarna flaxade
                                                   rastlöst.
Kunde inte andas
                                                            kunde inte hindra
  att allting förvandlades till
orange.

Var det appelsiner

                                         eller solen?

Det hade jag inga ord om,
för jag kom till slutpunkten.

 

 

Dikter & Kontur på Viirus

 

Foto: Tibu Borgstén

Bokmässan 2013 är på gång i Helsingfors. Man kontaktade mej från redaktionen för Kontur, och bad mej uppträda med egna dikter på Viirus teater efter Lauri Maijalas pjäs "Där vi en gång flått". Kontur hade nämligen ordnat en fest efter föreställningen. Läste upp dikterna;

G R O T T M A N N E N

S P I N D E L N Ä T E T

 

U T S I K T E N  Ö V E R  K V A R T E R E N

 

 

 Foto: Tarja Theiss

 

 

som extra för applodernas skull sjöng jag även Tom`s diner (av Susanne Vega).

                                                  Bokmässan fortsätter ännu i Helsingfors.

Utsikten över kvarteren

Manus 31 och Presens Nr 3/ 2013 utkom

 

 

PRESENS - Tidskrift för kultur och litteratur.

 

 

PRESENS UTGIVARE

Finlands svenska litteraturföreningar rf.

 

 

PRENUMERATIONER

christian@presens.fi

20 euro inom Finland

 

Skrev och illustrera under sommaren 2013 dikterna

 

UTSIKTEN ÖVER KVARTEREN

 

INNERSTAD  

som båda valdes för att ges ut.

 

 



MANUS 31

  

Manus, som är en litterär tidskrift utgiven årligen av

Nylands litteraturförening r.f med stöd av Svenska Kulturfonden.

I den hittar man också i år en dikt av mej som man valt med dvs;

 

GROTTMANNEN 

 

Den hittar man även på denna blogg bland dikter som jag skrivit

på försommaren. 

 Alla tre foton: Tibu Borgstén. Mina dikter i färg :)

 

 

Diktutställningen i Kyrkoby skola

Foto: Tibu Borgstén

 

 

Mina dikttavlor är utställda  på Kyrkoby skola, i Vanda 13.9-11.10.2013. Tack att ni ville ha utställningen. Mvh: Tibu Borgstén

Diktutställningen på Klementskog skola

Foto: Tibu Borgstén/ Det fina skolhuset i Tusby.

 

Hade äran att samarbeta lite med Klementskog skola, där mina dikttavlor var 26.8-13.9.2013.

Trettioett elver hade skrivit brev till mej om vad de tyckt om dikterna eller bliderna. Det var härligt att få läsa på elevernas ärliga åsikter. Tackar alla hjärtligt!

 



Foto: Tibu Borgstén

Foto: Tibu Borgstén

Foto: Tibu Borgstén

Foto: Tibu Borgstén

Foto: Tibu Borgstén

 

Hjärtliga hälsningar till alla elever och personalen. Hoppas att vi spinner vidare på nånting...

 

 



 

 

Foto: Tibu Borgstén

 

 

 

Så härligt att skolåret börjar igen.

Att få tjugo leende solros ansikten framför mig

är en stor äran...

Alla borde göra det som de är bäst på

och vad de älskar att göra.

Vi är alla olika

men alla lika viktiga

och hopperligen lika goda inom

fastän det syns inte alltid utåt.

 

Ha en bra dag, jag ska återkomma...

 

 

Mvh: Tibu

Att vara lärare

 

 

Foto: Tibu Borgstén

 

 

 

Dikten kommer snart...

H a v e t

 

 

 

 

 

Barfota
lämnar jag mej själv
i stolen
och går mot den svala vinden
och havet och det mjuka
ärliga sanningen.

Barfota
andas jag
in och ut
och in och längre ut
ömt igenom mitt hjärta.

Känner doften
vinden i vingspetsarna
och glider mellan
blåa, vita, gråa och det glänssandet.

Återvänder
från havet och himlen ovan
till stolen
och känner på sanden
barfota.





Galleri & Café

 

 

 

 

Foto: Tibu Borgstén / en del av Erik Olssons "Köskbys Hejnum"-1961.  

 

 

 

 

En utsikt med sandväg och

vallmoblommor vid sidanom

här och där!

Ett stort gammalt rött hus med skylt

"Galleri & Café".

Fyra nymålade vita bord med vita stolar

och två runda bord utanför med

små bordsdukar med röd-vita rutor och

ängsblommor i vas.

 

Doften av nybakad bulla.

Färska ägg i rad, dill och persilja,

bönor i både ljusgult och gredelint.

Solros, pumppor och naturligtvis

blåbär, hallon och jordgubbar i små

pappersaskar till salu. 

 

Svalt inne, med mycket för ögat att se.

Sakta framåt gående människor,

viskande och väljande vad de ska ha.

Beundrande av handgjorda saker

och stämningarna på

Erik Olssons tavlor och konst.

 

Tänk att det ännu finns människor

som skapar.

Och människor med stort hjärta och värme,

som Birgitta och Dag som

håller sitt café vid sandvägen.

Så man kan ha tur och hitta det

nästan som i misstag på sin

sommarvandring.

 

Tack! 

 

 

*   *   *   *   *   *   *   *

 

 

 



Plättar och pannkaka

 

Foto: Tibu Borgstén

 

 

Barnet i mig skrattade högt

och hoppade av glädje flera gånger
när jag fick syn på Villa Villekulla.

Inne i villan ville barnet röra
vid de stora, svarta skorna som stack ut
från sängen med det färgrika lapptäcket.
Likaledes ville hon också hänga upp byket
hemma som här, på en lina
diagonalt upphängd i köket.

Hela villan var som en dörr till barndomen.
Bara äppelträden och trädet med skatten
hade försvunnit med tiden.

När det var dags att stiga ut bestämde jag mej
för att hemma fira besöket med ett stort kalas
med hunden
och bjuda på plättar uppkastade med sväng i
stekpannan, och pannkaka med grädde och
äppelmos.

Så hunden och barnet i mig ska få
njuta lite hemma också.


*   *   *   *   *   *





Vid ruinerna

 

Foto: Tibu Borgstén 

 

 

   

Jag hittade en underbar plats

vid ruinerna.

Och när jag satte mej på stenbänken

så var det som om jag öppnat ett lock

i en liten gömd speldosa, som började spela

vackert någonstans bakom björnbärsbuskarna.

 

Satt stilla och njöt orörd av de yttre

lika som de inre

ljumma vindarna

som blåste över mig.

 

Men vart hade duvorna flugit iväg,

mitt ljusa glänsande hår,

och min långa, tjocka klänning

som man kokat till syrengredelin?

 

Jag satt och doftade på hela mitt liv

vid ruinerna i den vilda trädgården

utan duvor,

men inte utan dej.

Och jag jublade över att jag kände

att du var med mig.

 

Att sitta med dej vid ruinerna

en stund i den tidlösa tiden var

allt jag behövde.

 

Tack för att du kom, och

tack för att du påminde mig om

att du älskar mig

nu och alltid.

 

 

*   *   *   *   *   *   *   *

 

 

 

 

 

 

 

Är på Gotland just nu för att skriva och njuta av livet.

Kontakt: tiina.borgsten@hotmail.fi

 

Njut av sommaren du också.

 

 

 

 

*   *   *   *   *   *   *   *

Ett nytt liv

 

Foto: Tibu Borgstén

 

 

Jag har börjat på ett nytt liv.

Det känns varmt inom mig

från topp till tå.

 

De små vackra sakerna har

vuxit till en oändlig,

hemlig trädgård för mig.

Dit endast jag har nyckeln.

 

Jag har börjat ett nytt liv.

Ett lyckligt liv med mig själv

för min grymmaste fiende

skakade äntligen min hand och

avstod från det förflutna,

så jag kunde stiga in

i det nya.

 

Jag har börjat finnas,

leva och vara hemma äntligen

i mig själv.

 

 

 

*    *    *    *    *    *    *

Under sker

 

 

Foto: Tibu Borgstén

 

 

Jag sover mer än förr

inte för att jag är trött,

utan för att jag njuter

av att få andas långsammare

och djupare

in i mig själv.

 

Andas av lättnad och

en ny sorts tacksamhet.

Andas av en stor kärlek

för livet på ett nästan

heligt sätt.

 

Jag har slutat se drömmar.

Men har börjat förverkliga dem

istället.

 

Allt låter som ett underverk.

Men underverk sker för mej

om mornarna,

om jag själv inte står ivägen

för dem.

 

 

 

*    *    *    *   *

Spindelnätet

Foto: Tibu Borgstén


Jag spinner på livstråden

som en spindel

på sitt spindelnät.

 

I tystnaden

utan spår

av föräldrarna

hänger tre glaspärlor på nätet

som minnen av regnet

och dansen

med hanarna.

 

En efter en

har det fallit ner.

Men jag sitter kvar

och spinner vidare för att

dropparna inte skall

falla.

 

Nätet är vackert

som livet omkring det.

Men har det kostat

för många offer?

 

Och är det meningen

att jag ska spinna ensam

tills också jag faller

ner?

 

 

*    *    *    *    *    *    *    *    *    *

God natt

 

 

Foto: Tibu Borgstén 

 

 

Du steg in i mitt hjärta

utan lov och värmde det

som ingen annan

med alla dina gömda ord

och ömhet.

 

Du fick mig att skratta

och spela golf,

och lita på att det vackra i livet

alltid vinner till slut.

 

Att älska dej

var både lätt och svårt.

För att älska stort är

så skört på så många sätt.

 

Jag suckade av lycka

då du ville stanna bilen,

för det var för vackert

för att fortsätta..

 

Och jag suckade av lycka

då du grät mot mej,

för att du inte fått

det du förväntat

dej av livet.

 

Men mest av allt älskade jag

att krypa under samma täcke

under din arm, och

känna ditt hjärta slå

innan jag sade

god natt.

 

 

 

*   *   *   *   *   *   *   *   *   *

 

 

 

 

 

 

 

 

Nya dikter på kommande...

Har producerat dikter med temat "Staden" för nästa

presens- tidskrift för kultur och litteratur,

som utkommer 15 oktober 2013.

Får se om jag lyckas.

 

Njut av sommaren.. 

 

 

*   *   *   *   *   *

 

 

 

M o t s a t t

 

 

 

 

Mitt emot mej sitter du

med tankar så tunga,

hängande från axlarna

ända ner till golvet.

 

Som kedjor i metal

gör de dina resor tunga,

och ditt liv steg för steg

inriktat mot tomhet

och meningslöshet.

 

Jag sitter och lyssnar

på din allt svagare röst.

Som en urgammal vän

beskriver du långsamt, ärligt

och detaljrikt dina sår för mej,

så att jag känner dem också

som små nålar inom mej.

 

Vi sitter emot varandra.

du ser på förbifarande folk

som en varg utan måltid.

Samtidigt som du gråter för att

du inte långre har något annat nära

än ditt usla jag, som du så hatar.

 

Jag sitter och lyssnar fastspikad

i stolen, förvirrad och en smula rädd

för en sig närmande attack från dej.

 

Jag sitter och väntar

men om den inte kommer,

så ska jag sova över dagens händelser

i hängmattan, mitt emot de

blommande pionerna och under

den bara stjärnhimlen

för att glömma

alla vargar som finns.

 

 

 

 

*    *    *    *    *    *    *    *    *    * 



Skulle vilja

 

 

Skulle vilja beskriva
alla sommarens dofter
fjärilarnas dans
hästarnas hälsningar och
så många andra under..
..men kan ej.

Skulle vilja älska
mina barn, så att de
aldrig behöver känna sej
oälskade och ensamma i livet..
..men kan ej.

Skulle vilja tacka
trollsländorna som inte slutade cirkla
runtom mej före
jag fångade deras budskap..
..men kan ej.

Vem skulle inte vilja göra
världen till en bättre plats?
Vem skulle inte vilja inse att vi bär
för tunt och lätt ansvar för våra val?
Vem skulle inte vilja vakna
till en ny dag
i en grönare och friskare värld?..
..men kan ej.


*   *   *   *   *   *   *   * 

Hennes bagage

 

 

 

      Som en magnet drar hon blickar
från hörn till hörn på flygfältet i sina
högklackade skor.
Men ingen kommer för nära
här i No Man´s land.

The next flight to Frankfurt is delayed..
Jan Anderson, passenger Jan Anderson
please contact gate 35 for your flight to
Barcelona..

Mitt bland alla universala resenärerna,
dofterna och mångkulturella tenderserna
söker hon förväntasfullt efter en tidning
på sitt eget språk.

All passengers for flight AY749 to London
please proceed to gate 17 for your boarding,
thank you..

Hon drar sitt tomma bagage åt sidan
för männen i kavajer och med mobiltelefoner.
Hon ser på en man i sandaler,
med många livliga och glada barn och en
genomsliten fru.
Även män med jeans och taxfree påsar
smälts ihop som en mosaik av män.

The next flight for passengers with empty luggage
and tickets without destination please proceed to gate 21.
Wish you all a pleasurable journey..

Nonstop löper städerna på det interaktiva
departures/ arrivals tavlan, då hon sätter sig
vid fönsterplatsen för att se hur luften lyfter
planet och hennes drömmar mot skyarna.
The Big Apple blir allt mindre och mindre
tills det är borta,
och hennes tomma resväska är på väg mot
nya äventyr.



*   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *

 

M e t a m o r f o s

Har kvar några av pappas fjärilar...

Först när pappa andades ut igen, andades jag också.

Vi satt bredvid varandra alldeles tysta.

Och våra hjärtan slog i nästan samma takt,

som om vi vore ett

istället för två.

 

Fundersamt svängde han på glasburken

och såg hur solstrålarna färgade glaset

med alla regnbågens färger.

Sedan satt han in handen från den runda öppningen

och lyfte sakta och försiktigt en så oskyldig,

vacker och liten orange-brun fjäril

med svarta små prickar på vingspetsarna.

 

Och först när pappa andades ut igen, andades jag också.

 

Han stack en smal nål igenom fjärilen.

Undertill  fästa han en miniatyr papperslapp,

med miniatyr bokstäver och ett datum på.

Sedan satt han den bland de andra fjärilarna

i sin sagolika fjärilsamling.

 

Och först när pappa andades ut igen, andades jag också.

 

Det tog inte ont, men det var ändå sorgligt

på något sätt i mina ögon.

Och fastän han lärt mej mycket om fjärilar;

..ägg - larv - puppa -  fjäril..

så hade jag alltid ändå lust att fråga:

- Men vad kommer efter fjärilen?

Men frågade aldrig.

 

Och först när pappa andades ut igen, andades jag också.

Och våra hjärtan slog nästan i samma takt

då jag var liten.

Precis som om vi vore ett

istället för två.  

 

 

*    *    *    *    *    *    *    *    * 

Ett brev

 

 Det kom ett brev

med ett återanvänt frimärke,

krokiga bokstäver

och några krångliga ord.

 

Streck för streck,

punkt för punkt

ord för ord,

ritade de dej framför mej

som om du kommit på besök.

 

Mot slutet skrev du:

Du är som en flitig liten ängel.

 

Där stod jag mitt i köket och

blev omfamnad av din värme.
De vita blommorna började dofta

och jag kände mej en smula lyckligare.

 

Tack för brevet

kära Farmor,
jag lovar svara snart..

 

 

*   *   *   *   *   *   * 

 

 

Handskrivna brev från pappa och Jasmine.

 

 

*   *   *   *   *   *   *

 

S o l n e d g å n g e n

                                  

Lämna de gråa gatorna

för att gå på klippor och berg,

och för att dofta och se stranden

och ut över havet.

 

Ta och lyssna på tystnaden

och på gräshoppornas kvällskonsert

ända ner till nattens port.

 

Sitt en stund och njut av solnedgången.

Låt ditt hjärta sjunga 

och låt håret och klänningen dansa

med vinden, som om du ännu

var ung.

 

Och om du känner att lyckan
sitter där som en vän med dej,
ta och spring efter dina drömmar

från berg till berg,

före gräshopporna har slutat spela

och före solen har slutat färga

himlen.
 

 

 

*   *   *   *   *   *  



I n b j u d a n

 

 

 

Diktkollage 2012/Borgstén

 

 

När jag fick en inbjudan

 

som kommit med höstvinden igen,

 

har jag lust att bli förkyld.

 

Det är som alltid på hösten

 

att jag tappar bort mina ord,

 

mina saker och

 

mej själv.

 

Som en råtta sitter jag

 

inne i min lilla håla

 

och funderar

 

hur livet är så oerhört kort.

 

Ingenting smakar eller doftar

 

som förr, utom kaffet.

 

Och fastän jag hur försöker

 

jaga efter det galna och glada,

 

så blir det bara banalt.

 

Inga riktiga fester att festa.

 

Jag har blivit en citron!

 

Hjärtat slår som alltid,

 

och minnen bär, men

 

i min ensamhet stormar det.

 

Och  jag får verkligen hålla i

 

hatten om hösten

 

ordentligt.

 

 

*   *   *   *   *   *   *   *   *   *  *   *   

Mitt hjärta

 

 

Mitt hjärta är inte öppet längre,

som den varit.

 

Jag har gömt ingången

för många.

 

Visst är det lockande att möta

nya människor

eller någon som gått vilse

och som söker sig in

och till min

närhet.

 

Men mitt hjärta

 är inte öppet mer,

jag har "stängt"

för att orka.

 

Bara i tankarna flyger jag långt

och drömmer högt och stort.

Bara i tankarna minns jag

ännu hur det kunde vara,

hur det kunde dofta

och hur det kunde

ännu

 bli

.

 

Nej,

jag vill inte

vara den som låter någon

komma för nära,

och som hittar mitt hjärta.

 

Ett hjärta att slå sönder!

 

 

*   *   *   

* Får jag bjuda på en dikt? *

 

 

       
                          Foto: Emma Heino/ deltog i Konstens Natt i Helsingfors.


***********************************************************************************