Allt svagare vind
inför hettan.
Hettan som stannade
utan lov.
Brände kinderna
och alla Pelargonierna.
Det ensamma skuggorna
var inga meningslösa drag
eller streck i blyert,
utan det var svala platser
uppfylda av ljud
och liv.
Samtidigt som alla småkryp
var i farten med sina äranden,
gick matlusten ner
och bara kaffe smakade
och räddade tankarna
från att stanna.
Men så smälde det till,
smälde riktigt ordentligt.
Och åskan kom,
som ett svar
på naturens böner.
Hunden gömde sej
under bordet och
människorna sprang undan regnet
åt alla håll.
Så var hettan äntligen
över.
Och alla somnade
i regnets famn och såg
vackra drömmar igen.
* * * *
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti