Bland alla människor

Bland alla människor
 är det här mina ord
som går över gatan?

Bland alla fågelsång
 hur med mitt liv 
finns det något harmoni?

Bland alla eviga kärlek
 har jag sökt och sökt
finns det spår för mej?

Från första stunden

Från allra första stunden
omfamnade dina ord
mej, som något
jag aldrig upplevt förr.
Som något
jag aldrig vill glömma.
Som något
som blåste glöda
in i mej och
mitt så ensamma
hjärta.

Från allra första stunden
var jag tacksam
för att du kom.
Var tacksam
för att du fanns.
Och var tacksam
över att få höra
dina hjärteslag.

Från allra första stunden
var jag din.
Från allra första till
allra sista stunden
med dej var jag din.
Men var du
helt min
någonsin? 

Samarbetar med två cafér

 

Foto: Tibu Borgstén

 

 

På café Berry i Mårtensdal kan man få läsa på finska en

månadsdikt skriven av mej.

Ägaren berättade mej idag, att kunderna har tyckt om idén

med dikt på cafét.

 

Det gör mej glad.

 



Novembers dikttavla på finska

  

 

 

Foto: Tibu Borgstén

Solen vaggar mej

 

 

Foto: Tibu Borgstén

 

 

Jag har dött många gånger.

Har kvävts ihop

då doften av kärlek

har avlösts och

avdunstat

från mitt

liv.

Men solen har vaggat mej.
 

Har sörjt,

längtat

och

gråtit

oändligt

mot ett

slut.

Men solen har vaggat mej.

Så kom dagen
då städandet i lådorna,

i minnet

i hjärtat

och i livet
inte längre räckte till.

Då vaggade solen mej och
 

viskade med sina citrongula läppar

-: Gå ut i trädgården och

skriv ner dina drömmar.

Gräv ner dem

bland Irislökarna.

 Och jag gjorde så.

Och solen vaggade mina drömmar.

Så småningom
steg solstrålarna in
 i mitt hjärta.
Och solens värme
lyfte upp nånting från djupet.
Och som ett under
fick jag bemöta för första gången

mitt äkta jag.

Och solen vaggade mej. 

Först då
började jag förstå
och leva ett helt liv.

Med visdom och kärlek

uppvuxen ur mitt

innersta utåt

mot himlen.

 

För solen vaggar mej.


 

 

 

Alzheimer

 

 

Foto: Tibu Borgstén

 

 

 

 

När allting har slutat

att finnas

utan musiken

från vattendropparna

i hans grotta,

då räknar han

alla noter

som faller neråt

neråt och tar
klang för klang

i smyg,
stulna 

bitar ur hans minne.

 

Samtidigt blir

hans grotta allt

kallare, kallare

och mörkare.
Eller är det minnet
som sviker?
Är det tiden
som aldrig
passar ihop med
verkligheten?

Till och med orden
har förenklats,
och det käraste
har lämnat hans  

läppar.

Hans ansikte
är främmande

och adressen 

till grottan
glömd.

Men där fortsätter

han till sista andedraget,

som förstelnad och

halvdöd och lyssnar
på det vackra

som faller neråt
oavbrutet.

Noter
som blir musik
i oändlighet från

vattendropparna.
Som allting
som finns kvar
för honom.

 

 

 

  

Seminarie om poesi

 

 

Foto: Nylands Litteraturföreningen r.f

 

 

Att skriva är ett ensamt arbete.

Att komma i kontakt med författare i form av seminarie eller kurs 

är viktigt.

Hade äran att fördjupa mej i konstnärsprofessor & författare

Peter Mickwitz

kloka tankar och ord 9-10.11.2013 på hotel Arthur i Helsingfors.

Vi har båda gått på Bangatans Cygnaeus lågstadieskola, Peter två klasser högre än jag.

 

 

 

Månadsdikt som dikttavla

Foto: Google

 

 

 

 

Två cafér i Vanda har velat bjuda sina kunder på dikt

i forma av månadensdikt.

De har hängt en illustrerad dikt som

dikttavla på väggen.

 

Dikten byts vid månadskiftet

året runt.

 

Det ska bli intressant att få höra märker

kunderna att cafét bjuder på dikt

på detta sätt.

 

Jag följer med...

 

 

 http://www.kahvitupalaurentius.fi/

 



Between heaven and earth

Foto: Google

Let there always be
music
between heaven
and earth.

Let the birds
and the butterflies
fly around freely
above.

Let some rain
or snow fall
to the ground.

Let us all find a
love that wraps
all around us.

Let there always be
music, and let
all the prayers go
all the way up to
heaven.

En turkos dröm

 

 

 

Bild: Google

 

 

Så kom friheten

genom en turkos dimma,

och jag steg barfota på en stig

med mossa och lingonris.

 

I luften och runt -

runt i oändliga mängder flög

änglalika insekter med änglavingar

cirklande igenom mej.

 

Kristallklara droppar spelade

klingande melodier som

påminde mej om barndomen

på ett förtrollande sätt.

 

Så steg farmor fram

med lingonröda läppar

och kramade mej

med kärlek.

 

Det var en mycket turkos

dröm.

 

 



Kråkan

 

 

 

 

 

Bild: Google

 

 

 

Jag gräver mej ner i mull.

Säger adjö till havet.

Andas ut.

                                       Andas ännu,

 och ser himlen

den oändliga himlen ovan.

 

Jag ligger tyst, utan ord.

Endast mitt hjärta slår

                                               i rött.

När slutade leken
 och livets  under
springa i kapp med
mej?
 

När blev jag en kråka?

         Med svarta vingar
                                               och grå själ,

vars vassa näbb kan mörda 
även dina drömmar. 

 

Så tog luften slut
och vingarna flaxade
                                                   rastlöst.
Kunde inte andas
                                                            kunde inte hindra
  att allting förvandlades till
orange.

Var det appelsiner

                                         eller solen?

Det hade jag inga ord om,
för jag kom till slutpunkten.