R i d d a r e n

 

Han viste vad han ville i livet.

Gick på hala gator

steg för steg.

Såg på sin klocka

stod stilla och tittade på folk

och påstod

att det aldrig var för sent.

 

 

Genom fönstret

lite regn eller dimma

eller skolsken en vacker dag?

Han var riddaren i mitt liv

antar jag.

 

 

Med det ärliga ögonen

och sin mörka röst,

bjöd han på sina hårda tal

roll efter roll

kväll efter kväll.

Men alltid lika stadigt

och ståtligt stod han

på scenen.

Så nära och ändå

så väldigt långt ifrån.

 

 

Genom fönstret

vind och snö och stjärnor

en vacker natt..

Han var likadan i mina drömmar

natt efter natt.

 

 

Tog fram en tidning

blev stum och tom.

Sökte blint hans ögon på bilden

av olyckan som hänt.

Spelet var slut för evigt.

Lika eviga är  minnen

med applåderna,

det doftande rosorna

och hans hårda tal...

 

 

Genom fönstret

vår, sommar, höst och vinter

samt vinden

som dansar runt med det

kära minnen

av den så stolta riddaren.

 

 

*  *  *  *  *  *  *  *