O r o s a n d a r n a

 

 

När livets sommar

med de doftande tiderna

och rosorna

svänger mot månsken

och nypontiden

då är det bäst att

stanna.

 

Om även alla trollsländorna

har flytt undan kylan

och tystnaden har ökat

då är det orosandarna

som hängt sina käder

i trädgården.

 

Där hänger de

som en mur

hindrande solstrålarna att lysa

och stiga in

i våra hjärtan.

Dystert och fult

hänger de i regnet

genomslitna.

 

Och senare

uppfrusna av kölden

och den mörka

evigt räckande vintern.

 

Om inte du

då går på jakt

efter några solstrålar,

må hända

att våren aldrig mer

kommer tillbaka till dej.

 

Och då har orosandarna

valt dej

och de har kommit

till din trädgård

för att stanna.

 

 

 

*   *   *   *   *   *