Jag sitter på en trasig stol och läser ute.
Mina tankar flyger långt bort
i tiden och närvaron,
samtidigt som kroppen får vila och
njuta av hettan som lovar regn.
Sida för sida befinner jag mej
långre ut i världen, där jag aldrig gått.
Sida för sida vandrar jag på vägar
som jag inte känner, men som jag älskar vilt.
Jag andas in dofter, som går inte att beskriva.
Men jag har bestämt mej för att
stanna här för evigt.
Men så slutar boken
och allting får ett slut.
Jag sitter tyst och nästan orörd på stolen och
håller boken i mina händer som om den vore en skatt.
Jag lyfter mjukt blicket mot himlen och ser
molnen som liknar bomull.
Och det får mej att längta bort dit någonstans
långt utan orsak.
* * * * *
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti