torstai 31. heinäkuuta 2014

Duvorna uppe i gamla eken




Foto: Tibu Borgstén



DUVORNA UPPE I GAMLA EKEN


Ni flyger fria på himlen ovan.
Ni är tre som dagligen hälsar
på hunden och mig.
Ni bär på ett tidlöst budskap,
som kanske aldrig kommer fram
eller blir hört av människan.

Ni sitter uppe i den urgamla eken
under vilken jag gråtit så många gånger.
Där sitter ni och beundrar utsikten i alla årstider.
Ni är ett med naturen och den synliga
och osynliga världen.
Jag hör er och vi stannar.

Ni tilltalar ljudlöst till mitt hjärta.
Ni säger att ingen kommer in i andligheten,
utan ett öppet hjärta.
Ni skrattar högt för ateismen, och säger
att alla världens religioner är ett.

Ni säger att endast via trons port
och via Gud, kan vi nå ett andligt liv.
Ni påpekar att en troende människa
kan stå lika långt ifrån andligheten,
som ateisterna.

Till sist innan ni flyger iväg säger ni mig,
att utan en relation och ett möte med Gud,
öppnar sig inte andlighetens kista för någon
före eller efter döden.
Era ord faller ner på mig som kärlek. 

Så flyger ni iväg fria igen på himlen.
Hunden och jag fortsätter våra steg
på marken och ert budskap i handen.
Och det blev en dikt.


tiistai 29. heinäkuuta 2014

Tankar runt skrivandet.


Foto: Tarja Theiss/ världen är så vacker och härlig! (På Gotland :))


Som barn fick jag inte höra sagor, men skolan öppnade böckernas värld för mig. Av många själ så har jag aldrig varit en duktig läsare, och jag rekommenderar också alla föräldrar att söka rätta böcker för sina barn, så de blir vana att läsa. Det har man en stor nytta av i livet. Men jag vet också som klasslärare med dyslexi, att de barn som har dyslexi har extra stor nytta av sin fantasi. Alla konstformer är bra för människan på så väldigt många sätt...

Men till skrivandet, ja. Jag minns hur min klasslärare Astrid Lindqvist uppmuntrade mig att skriva mer, även om mina uppsatser var fulla med röda sträck. Hon läste ofta för klassen vad jag skrivit, och det gjorde mig väldigt gott. Jag har kvar mina dagböcker från ungdomen, och en början av min första bok som handlade om min mormorsmor. Jag skrev också väldigt gärna brev till mina släktingar och några skrivvänner. Efter det skrev jag boken " Neljä vuodenaikaani", och så har jag skrivit en bok om " Min inre resa". Ingen av dessa tre böcker har publicerats.

Mycket bra övning som skrivare gav mig studierna på Teaterhögskolan, och efter det så har jag ju skrivit cirka tio pjäser. Min första dikt "Pienenä tyttönä," lika som dikten "Tällä Naisella," har används som bakgrundsljud i danskoreografier. Teatro r.f har även gett ut en liten cd-skiva med några av mina dikter. Jag började illustrera mina dikter 2011, och diktutställningen för barn blev en succé som jag inte hade förvänta mig. Sedan dess har jag illustrerat bl.a. månadsdikten som finns att läsa bl.a. på några cafeér i Helsingfors, Kyrkslätt och Vanda och på många bibliotek. 

Jag skriver och uppträder med dikt & noveller som freelancer på sidan om mitt klasslärararbete. 

Som inspirationskällor för mig har varit; Att läsa Bröderna Lejonhjärta, Mika Waltaris Sinuhe, Tove Jansson och att läsa Julia Cameron. Camerons böcker har betytt mycket för mig under min uppväxt som skrivare. Film och naturen har alltid varit inspirationskällor, likaså musik. Alla möten med diktare och varför inte andra konstnärer har också haft en betydelse. Jag anser mig inte vara konstnär, fastän jag har mina fingrar och tankar djupt inne i konstvärlden. För mig är allt kreativt ett, och det är ett sätt att andas och vara sig själv.

När jag hör och ser t.ex. detta, så börjar orden flyga runt i mitt rum.

Därtill kommer, ta del i maratonen, den har också varit en del av min utvecklingsprocess som skrivare. Otroligt nog, så har jag överfört mina upplevelser från den fysiskaträningen in till skrivningsprocess. Båda kräver samma tålamod, men på två olika plan; den ena mera enbart fysiskt och andra mer psykiskt?

Till sist, men inte minst. Utan andlighet, tystnad och inre stabilitet skulle jag inte skriva. De är otroligt viktiga för mig. Symboliskt är detta nästan som pennan. Papper och tankar kommer och går i denna så färdiga värld, som ändå inte alls ser kärnan i det hela. 

Vi alla har nycklar för att öppna fönstren, och se allt det goda som strömmar in i våra hjärtan dagligen, om vi bara vill. För mig är skrivandet oftast speglingar av livet.

Kom ihåg att man får gärna skriva och ta kontakt med mig: tiina.borgsten@hotmail.fi

Ha en skön dag, mvh: Tibu Borgstén   


maanantai 28. heinäkuuta 2014

Månadens dikttavlor är färdiga


Foto: Tibu Borgstén/ Augusti dikten illustrerad i tre versioner.

Ett gott liv

E T T   G O T T   L I V


Den nyckeln har du i dina händer,
oavsett av det, vad du tror på.
Du har kommit in
med samma gåvor och
samma frågor som alla andra.

När en ny morgon gryr, ta emot den
som en daglig gåva.
Gissa och forma inte den i dina
tankar, utan lev igenom stunden
som den kommer.

Försök dock alltid göra goda val
vid korsningarna.
Minns att även sorg är som vatten
som kan rena dig.

Allt kommer till dig så småningom
bara du slutar tänka för mycket,
och öppnar istället alla dina dörrar
för det goda att stiga in.

Säg tack, förlåt och älska livet
alltid när du har en möjlighet.
Väck alla dina sinnen och andligheten
och använd dig dagligen av dem.

Främst av allt var lagom flitig,
för tiden du fått rinner i sanduret.
Använd dig av ditt hjärta och
dröm tillräckligt stort.
Och sist, men inte minst,
ät och sov gott.


När är män som bäst?



Foto: Google/ utan konstnärens namn..


NÄR ÄR MÄN SOM BÄST?


Det sägs att kvinnor är som vackrast
när de är sexton år.
Vissa äldre män råder yngre,
att bara frun är vacker och känns bra
då är allting i livet
som det ska.

Men när är män som bäst?
Som unga tuppar eller vuxna män
som leker med sin dator, telefon eller bil?
Eller som femtioåringar, som de
flörtar så ofta de hinner och
försöker fånga varenda kvinna?
Eller ännu senare, då det äntligen
erkänner att de behöver en kvinna
i huset?

Nej tack, för dessa banala åsiker.
Män är som vackrast och bäst då
de hittat sitt riktiga, ärliga jag.
Då egot har fallit och det inre goda
stigit fram och fått dem att lysa.
Då hans inre värmen gjort honom
till ett med hans hjärta.

Då hans alla ord och handlingar
äntligen blir äkta och sanna.
Då hans kärlek förstärkts och fördjupas 
år efter år.
Så enkelt är det.

Jag drunknade i drömmen



Foto: Tibu Borgstén


JAG DRUNKNADE I DRÖMMEN


Det var ovanligt hett.
Vi satt ute vid det runda bordet.
Farmor fyllde 95- år.
Hon skojade med oss alla
med sina nya vita tänder,
som en god fe klädd i en
enkel och nätt blommig klänning.

Gudmor hällde champagne i glasen,
och vi sjöng innan vi lyfte våra glas.
Sedan försvann hon till köket med svett.
Och lyckades trolla fram både saltigt
och sött att äta.
Alla åt två eller tre varv.

Gudfar kom inte.
Det hängde osagda ord i syrenbuskarna.
Ord som väntade på sin tur.

Pappa hade nya vita läderskor,
som lyste underifrån bordet.
Som en Maffia boss sköt han ner
de flesta positiva tankarna
som försökte öppna sig.
Jag vet att han ingenting kan
åt sig själv.

Så gjorde lilla systern sin entré.
Hon förde våra tankar genom lerhus,
hus uppbyggda uppe i träd,
att äntligen rota sig,
och att delta i armén nästa höst..

Men så kom den oväntade stormen,
som en flygande matta.
Eller var det hettan som blev för het?
Gudmor sade bestämt; 
att nu ska sanningen stiga fram.
För vem vet så möts vi alla nästa gång
vid begravningen.

Och så avtog stormen, 
och på natten drunknade jag 
i drömmen.


Pappa satt i gungan




Foto: Google

PAPPA SATT I GUNGAN


Pappa satt i gungan
som en liten ensam pojke.
Hade lämnat festen bakom sig,
fastän skratten dansade i vinden
bland alla björkarna som omringade
honom.

Pappa satt i gungan
som en sorgsen pojke.
Sorgen gled neråt från topp till tå.
Med tunga axlar kände han igen
smärtan som inte gav upp.
Känslorna tog över
och fångade även honom,
just där.

Pappa satt i gungan
som en främmande pojke
i ett främmande land.
Utan ett ställe att fly till
satt han rastlöst och gungade
framåt och bakåt.

Pappa satt i gungan
som en pojke utan ord.
Sanden viskade sanningar
som han inte ville höra.
Det hade sina rötter i barndomen,
och han kände hur stigar och broar
brann överallt.

Pappa satt i gungan 
som en man som grävt ner sig.
Han ville inte bemöta sina sår,
inte just nu.

Pappa satt i gungan
som en balsamerad man.
Med sina egna val
i sina tomma händer.
Inga sanningar smakade.
Ensam satt han i gungan
 och gungade,
och gungade.



lauantai 26. heinäkuuta 2014

Inspirationskällan IV

Här kommer tre bilder som inspirationskällor. Det är tagna från Gotlands resan. När jag hinner ska jag själv göra övningen och skriver ner på blogget vad jag åstadkom med. Ha en skön stund med penna och papper..


Foto I : Tibu Borgstén

Foto II : Tarja Theiss

Foto III : Tibu Borgstén


Du

Foto: Google


D U

Du lever kungligt,
och fångar blickar
just som stjärnhimlen
hade planerat för dig.

Dina fascinerande fasoner
slår i takt med ditt hungriga hjärta,
som tycks aldrig hitta ett hem.
Hur är det att leva sitt liv
som en saga?

Du är begåvad på många sätt.
Men bakom dig tycks det flesta
spår smälta och broar falla.
Vem vet vem som står på din sida
mitt i din ensamhet?

Hur är det att ständigt resa runt
i så vackra och dyra skor,
från rosengård till rosengård
och alltid mot solen?
Litar du blåögt på att ingen ser
igenom dig?

Undrar om du förblir en fjäril,
och inte vågar stiga barfota in
i livet, som dock är så mycket mer 
än enbart dans på rosor.
För enbart barfota kommer även du in
i ett ärligt liv med heliga andetag.


lauantai 19. heinäkuuta 2014

Homo duplex




Foto: Google


H o m o    d u p l e x

Som apor ute på savann och gator
klättrar Homo sapiens upp och ner
längs samma tråkiga stentrappor
generation efter generation.
Har inte även du tappat tråden
och livets mening, samt nycklarna
som aporna leker med
ända fram till solnedgången?

Se på himlen.
Moder-jordens känslor, svävande i oändliga färger
som ett tidlöst tak
över hav och jord.
Hon tänker så vackert,
medan vi svartmålar
steg för steg alla hennes rum.
Vem är vi?

Homo duplex enligt Durkheim.
För det ständiga inre krigets skull,
där våra biologiska och kollektiva behov
aldrig tycks möta och slå hand.
Aporna skrattar med stora bananer
i handen, för de är lyckligare än så
många av oss, Homo duplex..



Foto: Google


På Gotland just nu




torstai 17. heinäkuuta 2014

Vi vet för mycket men känner för lite.
Speciellt av de goda känslorna,
som gör livet bra och vackert...

Bertrand Russel

keskiviikko 16. heinäkuuta 2014

Poesimaraton i Lahtis 2014


Foto: Google


För dej som är intresserad av poesi, kom ihåg poesimaraton i Lahtis i augusti. Kontaktuppgifter och program fås lätt med att Googla. Jag finns även med på deras nya poesi&kulturkarta.
(Kom ihåg att trycka på info i:s prick...annars ser du bara bilden:)


Mvh: Tibu

Livets färger


Foto: Google/ Vastavalo


Livets färger


Du ser allting i svart och vitt,
och bara gnäller.
Som en randig katt lysnar jag,
och fångar dina färglösa ord
med ett stort och gult leende.

Du blir arg, och röd.
Ännu mer röd.
Så sprutar du allt det onödiga på mig
och undrar varför livet är så jävligt grått?
Grått, grått och grått!

Det blir grått och tyst.
Men så ropar jag;
Nej, hör du det ska vara blått, orange och lila!

Blått, orange och lila!
Du stannar upp
och strax efter skrattar vi
i alla livets färger.

Det är viktigt med en vän,
som påminner om att livet
har alla regnbågens
färger.

torstai 10. heinäkuuta 2014

Ditt soliga ansikte



Foto: Google


DITT SOLIGA ANSIKTE


Du var den soligaste pojken
jag känt sedan barndomen.
Livet rann igenom dig
som en dans på vattnet.
Du tappade aldrig balansen.

Du blev en pappa att beundra.
Du var en god människa
på alla fronter.
Du valde alltid dina ord
så de tilltalade mig
och alla andra.

Du hade ett gott liv,
som du också uppskattade 
stort.
Du var den soligaste mannen
jag kände.

Men så brast solen.
Hur kunde detta ske just dig,
frågade även jag himlen?
Den du älskat,
den du hade två barn med,
förälskade sig i en
kvinna.

Du tappade livslusten totalt,
för kärleken var din tro,
den var ditt berg
och den var din sol.

Och vi andra står och väntar
att solen ska få lysa igen.
Lysa för dig
och lysa för oss andra
som inte har ord
för din smärta.




Fotografierna



Foto: Google (tyvär utan namn)


F O T O G R A F I E R N A


Minns så bra dig, Paula.
Ditt poikaktiga kroppsspråk,
sätt att leka med oss
fem andra flickor.
På Ärtholmens klippor,
i husets källargångar
sprang vi fria och vilda
den tiden.

Vi andra påklädda i
kjolar och kammat hår,
du var den enda av oss
som sällan fnissade,
men filmade allt som hände
med dina så gråblåa ögon.

Som vuxen blev du fotograf,
en begåvad sådan.
Men det mörka rummet
innehöll för dig en stor hemlighet.
Dina fotografier talade sanningar
som ingen av oss kunde se.
Vi var blinda.

Först när du försvann
och aldrig kom tillbaka
satt vi fem en kväll
och saknade dig.
Och bit för bit,
bild för bild,
satt vi ihop ditt hemliga pyssel
från de mörka rummen.

Hur länge din alkoholiserade
mamma hade delat sängen
med sina män och dig,
vet vi inte.
Men vi vet att det hänt dig
saker som inte borde ha fått
hända.


keskiviikko 9. heinäkuuta 2014

Nyfödd


Foto: Google

Se,
hon är som en liten
strålande gul knopp.
Och morgonen väcker henne med
morgondagg 
och ger henne alla himlens gåvor
och en stig att vandra på
och uppleva alla livets 
under.

Strödd längs den finns kärlek.
Kärlek som trygghet. 
Kärlek för visdom och
även för att glädja.

Se,
ett litet underverk
är detta ännu så späda
och vackra människobarnet.
Och samtidigt ett så väldigt stort,
stort underverk
 för oss andra.

Låt oss vara tacksamma
över henne (/honom),
idag
i morgon
och ända tills årens utgång..


maanantai 7. heinäkuuta 2014

Lola



Foto: Tibu Borgstén/ hunden Lola Bourgeot.



T O   L O L A


Love at first sight.
It was probably your nose..
As I proceeded that caught
my attention, and my steps
and stopped me from falling.
A nose like yours much like
a big button of licorice
so sweet.

Later,
your endless patience
caught my eye.
No doubt, your inner wisdom..
I wished to tag along
your smooth gait..

Just you and me
walking around in Helsinki,
like I used to do
with strange dogs
when I was a child.

But you turn away
and show me your white spot
like a warning sign; 
What a waste of time
you say: 
Woof. 

Daily, surrounded
by books and intelligence
by music flowing up from
downstairs and even small prayers
fly around.
What an exceptional place
on earth bestowed
upon you.
  
You claim your place
and watch people
coming and going
in and out..
You fall asleep
without seeing my wave
"good- bye".

But I know
you will let me love you
a live teddy bear
regardless..
That´s how your life is
as a dog.
Maybe undervalued
in many ways..

Lola Bourgeot 
you are so sweet,
in and out
with your smooth gait.
In and out,
full of love.

Väntar att möta..



Foto: Google



V Ä N T A R    A T T    M Ö T A


Jag väntar att möta dig
som lever i nuet
inom några år.
Dig 
som har hittat dig själv
och livets mening.

Från dina ögon,
ditt äkta leende,
dina mogna ord
och ditt sätt att lyssna,
tala och röra människor
med artighet och
respekt..ser jag
in till dig och ditt hjärta.

Du håller ditt liv i ram,
utan onödiga stormar,
och du ser att jag finns.
Du uppskattar och vill dela
livets djupa skönheter
inifrån - utåt.

Hos dig hittar jag mitt hem.
Och du vill att jag ska 
stanna och bli kvar hos dig
för du älskar mig
stort.

  

keskiviikko 2. heinäkuuta 2014

Då som livet är som vackrast...
                                               är det bara de starka som vågar möta det ärligt?
                                               För livet är så vackert att det tar faktiskt ont.

                                                         Tibu  

tiistai 1. heinäkuuta 2014

Pappa


Foto: Google - Charles Spencer Chaplin (1889-1977)


P  A  P  P  A


Det behövdes inte mycket.
Bara lite kärlek
för mig,
att jag lärde mig 
hur saker borde vara
för att det ska vara äkta
och bra.

Jag minns inte..
Men mitt hjärta gör det
hur du lekte och skojade
med mig,
förrän du försvann i natten
och lämnade röda och gröna slickepinnar
gömda under min dyna.

All din kärlek 
och varje sött skratt 
bevarades inom mig.
Som sylt på fingertoppen 
sög jag på fingret, när du hade gått. 
För det tog bort hälften av
sorgen, orättvisan och
osanningarna 
som retade mig.

Men jag är tacksam
över dig pappa,
och kommer alltid att vara
"pappas flicka" 




Foto: Google - Charles Spencer Chaplin ( 1889-1977)