maanantai 30. kesäkuuta 2014

Kylan som aldrig vänder sig



Varifrån fick allt detta sin början?
Kylan, som aldrig vänder sig
utan tar sina döttrar över gränsen.


                                            Mormorsmor
                                            sträckte framåt sina händer
                                            mot mig, och visade hur hon
                                            hade i åratal tvättat byk i isvatten.
                                            Så frågade hon; varför min mor
                                            inte vill hålla mig i famnen?

                                                                                         
                                                                                           Mormor
                                                                                           Satt tysta utan att svara.
                                                                                           Men jag kände hur alla
                                                                                           varmblodiga hästar sprang
                                                                                           vilt omkring i rummet.
                                                                                           Hon fick väl aldrig kärlek
                                                                                           heller på sin sida..

Hur länge Mamma hade frusit av kölden
innan hon frös ner och förbjöd ordet
mamma och mormor, vet väl ingen.  
Men det gjorde att med åren blev det
för kalt för mig att stanna.
Fastän jag försökt hålla tyst
som mormor då alla 
varmblodiga hästarna sprang
vilt omkring i huset.

                                                                     Så kom även dagen då frosten
                                                                     knackade oväntat på min dörr.
                                                                     Där stod min äldsta dotter och laddade
                                                                     ispinnar i halsen på mig.
                                                                     Så jag visste och kände att istiden
                                                                     med varmblodiga hästarna 
                                                                     hade inte gett efter än..


         

1 kommentti:

  1. Jag skrev den 18.5 in i "Inspirationskällan I" saker som inspirerade mig. Då skrev jag där b.la; - grälet med min dotter. Den har fått vänta och mogna inom mig. Men egentligen kom den ut nu i dikten som fick namnet " Kylan som aldrig vänder".

    Att det har regnat så mycket gör väl också att det två sista dikterna som jag skrivit upp på blogget är en aning sorliga och mycket djupa.

    Mvh: Tibu

    VastaaPoista