Falken

Foto: Google

F A L K E N

Det har regnat
och jag har gråtit
i flera dagar.
Knäckebrödssmulorna
ligger som brun snö
på mattan.
Dock står alla fönster vidöppna,
för att jag skall kunna hålla öga
på himlen och falken.

Den cirklar
med långt utspridda vingar
runt det stenhårda riket.
Och som en gråblå mantel
drar den åskmolnen bakom sig
på sina beniga axlar.
Där allra högst uppe,
i ringarna mellan himmelriket
och det jordiska finns hon.

Och här sitter jag inne
i mitt lilla bo med smulorna,
som hon så gärna vill ta
ifrån mig.
Vem vet,
en dag kan ju hända
att hon lyckas..

Så pass vassa är hennes fasoner.
För att en falk är alltid en falk.
En som inte känner ödmjukhet,
och minst inför sina egna.
Genomblöt och full av hunger
cirklar hon.

Och jag har försökt fly
mot havet i åratal..