Foto: Pentti Nissinen (IS)/ När Tabermann ännu levde...
KRÅKOR OCH FJÄDER
Alla fåglar är inte som Du.
Du sitter kvar i mitt äppelträd
fastän alla dina fjädrar har fallit
ner för länge sedan, och du finns kvar
som vind.
Alla vindar är inte som Du.
De blåser förbi och låter mig förbli orörd.
Men du stannade kvar.
Som en kråka
bunkar du med näbben
i mitt hjärta,
och låter inte mig glömma dej.
Du får mig att lyfta på fjäderpennan
och föra den vidare på papret.
Bilda ord och meningar som inte
talar alltid om sanningar.
Men som alltid är på jakt
efter mänskligheten
och det goda..
I min trädgård sitter också
det osynliga barnet, Tove.
Hon njuter av den osynliga, men
dock så betydelsefulla platsen.
Och när höstvinden blåser igen
vem vet
vem som kommer på besök?
Ja så här fungerar det ju..dvs: Från " Inspirationskällan I"/ bild 1, och träffet med Claes och besöket i Ekenäs gjorde att jag skrev denna dikt... Dessutom regnar det ute idag, så det är härligt och mysigt att sitta och skriva med ett brinnande ljus på bordet och en sovande hund på sidan om stolen:)
VastaaPoista