Foto: Ulrica Söder
Träffade Claes Andersson igår i Helsingfors. Har läst nästan alla hans böcker, och tyckt om alla utom om sista boken. Varför? För att för mej är han en fin människa, psykiatriker, författare, en unik jazzmusiker som har suttit fjorton år i riksdagen och varit tre år som kulturminister och så kom han ut och skrev en mycket intim bok om hans mörka sidor. Som vi nog alla har, men jag skulle kanske ha velat veta bara de jag viste om honom.
Claes kom underligt bra ihåg kulturåret då jag jobbade som kulturproducent, och mindes tillochmed en kryssning där vi båda var med, och var han inte kunde fortsätta med att spela piano, för det var sådant oväder och blåst att hela båten gungade stort.
Det var en äran att träffa och prata med honom igen, för han är alltid lika ärlig och snäll.
Det var en äran att träffa och prata med honom igen, för han är alltid lika ärlig och snäll.
Foto: Ulrica Söder
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti