Kråkan

 

 

 

 

 

Bild: Google

 

 

 

Jag gräver mej ner i mull.

Säger adjö till havet.

Andas ut.

                                       Andas ännu,

 och ser himlen

den oändliga himlen ovan.

 

Jag ligger tyst, utan ord.

Endast mitt hjärta slår

                                               i rött.

När slutade leken
 och livets  under
springa i kapp med
mej?
 

När blev jag en kråka?

         Med svarta vingar
                                               och grå själ,

vars vassa näbb kan mörda 
även dina drömmar. 

 

Så tog luften slut
och vingarna flaxade
                                                   rastlöst.
Kunde inte andas
                                                            kunde inte hindra
  att allting förvandlades till
orange.

Var det appelsiner

                                         eller solen?

Det hade jag inga ord om,
för jag kom till slutpunkten.