Har kvar några av pappas fjärilar...
Först när pappa andades ut igen, andades jag också.
Vi satt bredvid varandra alldeles tysta.
Och våra hjärtan slog i nästan samma takt,
som om vi vore ett
istället för två.
Fundersamt svängde han på glasburken
och såg hur solstrålarna färgade glaset
med alla regnbågens färger.
Sedan satt han in handen från den runda öppningen
och lyfte sakta och försiktigt en så oskyldig,
vacker och liten orange-brun fjäril
med svarta små prickar på vingspetsarna.
Och först när pappa andades ut igen, andades jag också.
Han stack en smal nål igenom fjärilen.
Undertill fästa han en miniatyr papperslapp,
med miniatyr bokstäver och ett datum på.
Sedan satt han den bland de andra fjärilarna
i sin sagolika fjärilsamling.
Och först när pappa andades ut igen, andades jag också.
Det tog inte ont, men det var ändå sorgligt
på något sätt i mina ögon.
Och fastän han lärt mej mycket om fjärilar;
..ägg - larv - puppa - fjäril..
så hade jag alltid ändå lust att fråga:
- Men vad kommer efter fjärilen?
Men frågade aldrig.
Och först när pappa andades ut igen, andades jag också.
Och våra hjärtan slog nästan i samma takt
då jag var liten.
Precis som om vi vore ett
istället för två.
* * * * * * * * *
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti