tiistai 29. heinäkuuta 2014

Tankar runt skrivandet.


Foto: Tarja Theiss/ världen är så vacker och härlig! (På Gotland :))


Som barn fick jag inte höra sagor, men skolan öppnade böckernas värld för mig. Av många själ så har jag aldrig varit en duktig läsare, och jag rekommenderar också alla föräldrar att söka rätta böcker för sina barn, så de blir vana att läsa. Det har man en stor nytta av i livet. Men jag vet också som klasslärare med dyslexi, att de barn som har dyslexi har extra stor nytta av sin fantasi. Alla konstformer är bra för människan på så väldigt många sätt...

Men till skrivandet, ja. Jag minns hur min klasslärare Astrid Lindqvist uppmuntrade mig att skriva mer, även om mina uppsatser var fulla med röda sträck. Hon läste ofta för klassen vad jag skrivit, och det gjorde mig väldigt gott. Jag har kvar mina dagböcker från ungdomen, och en början av min första bok som handlade om min mormorsmor. Jag skrev också väldigt gärna brev till mina släktingar och några skrivvänner. Efter det skrev jag boken " Neljä vuodenaikaani", och så har jag skrivit en bok om " Min inre resa". Ingen av dessa tre böcker har publicerats.

Mycket bra övning som skrivare gav mig studierna på Teaterhögskolan, och efter det så har jag ju skrivit cirka tio pjäser. Min första dikt "Pienenä tyttönä," lika som dikten "Tällä Naisella," har används som bakgrundsljud i danskoreografier. Teatro r.f har även gett ut en liten cd-skiva med några av mina dikter. Jag började illustrera mina dikter 2011, och diktutställningen för barn blev en succé som jag inte hade förvänta mig. Sedan dess har jag illustrerat bl.a. månadsdikten som finns att läsa bl.a. på några cafeér i Helsingfors, Kyrkslätt och Vanda och på många bibliotek. 

Jag skriver och uppträder med dikt & noveller som freelancer på sidan om mitt klasslärararbete. 

Som inspirationskällor för mig har varit; Att läsa Bröderna Lejonhjärta, Mika Waltaris Sinuhe, Tove Jansson och att läsa Julia Cameron. Camerons böcker har betytt mycket för mig under min uppväxt som skrivare. Film och naturen har alltid varit inspirationskällor, likaså musik. Alla möten med diktare och varför inte andra konstnärer har också haft en betydelse. Jag anser mig inte vara konstnär, fastän jag har mina fingrar och tankar djupt inne i konstvärlden. För mig är allt kreativt ett, och det är ett sätt att andas och vara sig själv.

När jag hör och ser t.ex. detta, så börjar orden flyga runt i mitt rum.

Därtill kommer, ta del i maratonen, den har också varit en del av min utvecklingsprocess som skrivare. Otroligt nog, så har jag överfört mina upplevelser från den fysiskaträningen in till skrivningsprocess. Båda kräver samma tålamod, men på två olika plan; den ena mera enbart fysiskt och andra mer psykiskt?

Till sist, men inte minst. Utan andlighet, tystnad och inre stabilitet skulle jag inte skriva. De är otroligt viktiga för mig. Symboliskt är detta nästan som pennan. Papper och tankar kommer och går i denna så färdiga värld, som ändå inte alls ser kärnan i det hela. 

Vi alla har nycklar för att öppna fönstren, och se allt det goda som strömmar in i våra hjärtan dagligen, om vi bara vill. För mig är skrivandet oftast speglingar av livet.

Kom ihåg att man får gärna skriva och ta kontakt med mig: tiina.borgsten@hotmail.fi

Ha en skön dag, mvh: Tibu Borgstén   


Ei kommentteja:

Lähetä kommentti