DITT SOLIGA ANSIKTE
Du var den soligaste pojken
jag känt sedan barndomen.
Livet rann igenom dig
som en dans på vattnet.
Du tappade aldrig balansen.
Du blev en pappa att beundra.
Du var en god människa
på alla fronter.
Du valde alltid dina ord
så de tilltalade mig
och alla andra.
Du hade ett gott liv,
som du också uppskattade
stort.
Du var den soligaste mannen
jag kände.
Men så brast solen.
Hur kunde detta ske just dig,
frågade även jag himlen?
Den du älskat,
den du hade två barn med,
förälskade sig i en
kvinna.
Du tappade livslusten totalt,
för kärleken var din tro,
den var ditt berg
och den var din sol.
Och vi andra står och väntar
att solen ska få lysa igen.
Lysa för dig
och lysa för oss andra
som inte har ord
för din smärta.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti