Du, du och du.

Foto: Tibu Borgstén

Som en sur citron

kör du iväg mot havet.

Har aldrig varit en man,

så vet inte vad är normalt.

Du slänger skalen ut på gatan

och försöker smyga dig in i 

mitt innersta.

Du stannar upp bilen

och vill att vi ska ta oss ut.

Det börjar åska av ilska och oro,

när du kastar alla dina arbetsproblem

på mig.

Så hänger du upp dina drömmar

på mina axlar och frågar:

Tar du mig på allvar och vill du

älska mig?

Vi går tysta tillbaka mot bilen.

Jag njuter av tystnaden, 

och ser hur du kvävs i den.

Jag gömmer alla mina positiva tankar

i mina fickor.

Det är ju som knäckebröd, för dig.

Och hur än du drömmer stort

så gror det ingen sommar för oss.

Du kör mot nya gator.