Åkte buss

Foto: Tibu Borgstén

Åkte buss

för att komma från punkt A till B.

Var troligen den enda med riktiga pengar,

för hotande blickar stack som nålar i ryggen

då chauffören sympatiskt umgicks med mig,

innan han tryckte på gasen

och alla tog en liten sväng åt sidan.

Åkte buss

med mycket anemiska ansikten.

Som råttor utan färg satt alla

och stirrade åt motsatt håll,

som rädda för att möta en annan

människa.

Åkte buss

där jag började må illa.

Hade lust att riva och bryta ner

detta virustäta tänkande

detta virustäta beteende

som inte påminde om mänskligheten.

En så oroväckande resa..

Åkte buss.

Det blev allt allvarligare 
från gatuhörn till gatuhörn.

Hur länge låter vi detta ske?

Hur långt ska denna immunitet få gro?

Är det ingen som vågar vara en människa
och stå för mänskligheten,

bland dessa tusentals gråa råttor?

Steg av och smålog
utan en enda orsak.

Det kändes som om gråa hår satt fast på mig,
och alla de ögon som enbart var fyllda av tomhet
var lättnade över att jag gick.