Kaffe på terassen

 

Foto: Tibu Borgstén

 

 

Kaffe på terassen

 

 

Jag vill ut i vårsolen

och dricka morgonkaffe.

Andas in ren luft i lungorna

och in i mitt hjärta.

Du följer med mig

som en gammal hund.

 

Jag sluter mina ögon.

Njuter av varje andedrag

som sjunker så lätt ner

till magen och lyfts därifrån

som varmluft tillbaka ut

i det blåa.

 

Jag ser inte dig.

Men hör dina rastlösa

små rörelser och dina

så korta andetag,

bakom

fåglarnas själsliga lovsång.

 

Vi sitter på kaffe

på terrassen som du snickrat

ifjol.

Kan våren förnya allting?

Du läser mina tankar och säger;

att mest av allt hatar du varje vår

med mig..

För det är just då

som du aldrig vet

var du har mig.

 

Kan inte våren förnya allting?

Kan vi inte börja från början?

När lär du dig att dofta

på vårvinden,

känna vårsolen,

höra hur fåglarna är så tacksamma

för varje dag som gryr?

När kan du ta emot våren

med öppet hjärta..

(som jag) ?