torstai 21. marraskuuta 2013
Bland alla människor
Bland alla människor
är det här mina ord
som går över gatan?
Bland alla fågelsång
hur med mitt liv
finns det något harmoni?
Bland alla eviga kärlek
har jag sökt och sökt
finns det spår för mej?
tiistai 19. marraskuuta 2013
Från första stunden
Från allra första stunden
omfamnade dina ord
mej, som något
jag aldrig upplevt förr.
Som något
jag aldrig vill glömma.
Som något
som blåste glöda
in i mej och
mitt så ensamma
hjärta.
Från allra första stunden
var jag tacksam
för att du kom.
Var tacksam
för att du fanns.
Och var tacksam
över att få höra
dina hjärteslag.
Från allra första stunden
var jag din.
Från allra första till
allra sista stunden
med dej var jag din.
Men var du
helt min
någonsin?
sunnuntai 17. marraskuuta 2013
Samarbetar med två cafér
Foto: Tibu Borgstén
På café Berry i Mårtensdal kan man få läsa på finska en
månadsdikt skriven av mej.
Ägaren berättade mej idag, att kunderna har tyckt om idén
med dikt på cafét.
Det gör mej glad.
perjantai 15. marraskuuta 2013
Solen vaggar mej
Foto: Tibu Borgstén
Jag har dött många gånger.
Har kvävts ihop
då doften av kärlek
har avlösts och
avdunstat
från mitt
liv.
Men solen har vaggat mej.
Har sörjt,
längtat
och
gråtit
oändligt
mot ett
slut.
Men solen har vaggat mej.
Så kom dagen
då städandet i lådorna,
i minnet
i hjärtat
och i livet
inte längre räckte till.
inte längre räckte till.
Då vaggade solen mej och
viskade med sina citrongula läppar
-: Gå ut i trädgården och
skriv ner dina drömmar.
Gräv ner dem
bland Irislökarna.
Och jag gjorde så.
Och solen vaggade mina drömmar.
Och solen vaggade mina drömmar.
Så småningom
steg solstrålarna in
i mitt hjärta.
Och solens värme
lyfte upp nånting från djupet.
Och som ett under
fick jag bemöta för första gången
mitt äkta jag.
Och solen vaggade mej.
Först då
började jag förstå
och leva ett helt liv.
Med visdom och kärlek
uppvuxen ur mitt
innersta utåt
mot himlen.
För solen vaggar mej.
maanantai 11. marraskuuta 2013
Alzheimer
Foto: Tibu Borgstén
När allting har slutat
att finnas
utan musiken
från vattendropparna
i hans grotta,
då räknar han
alla noter
som faller neråt
neråt och tar
klang för klang
klang för klang
i smyg,
stulna
stulna
bitar ur hans minne.
Samtidigt blir
hans grotta allt
kallare, kallare
och mörkare.
Eller är det minnet
som sviker?
Är det tiden
som aldrig
passar ihop med
verkligheten?
Eller är det minnet
som sviker?
Är det tiden
som aldrig
passar ihop med
verkligheten?
Till och med orden
har förenklats,
och det käraste
har lämnat hans
har förenklats,
och det käraste
har lämnat hans
läppar.
Hans ansikte
är främmande
Hans ansikte
är främmande
och adressen
till grottan
glömd.
glömd.
Men där fortsätter
han till sista andedraget,
som förstelnad och
halvdöd och lyssnar
på det vackra
på det vackra
som faller neråt
oavbrutet.
oavbrutet.
Noter
som blir musik
i oändlighet från
vattendropparna.
Som allting
som finns kvar
för honom.
Som allting
som finns kvar
för honom.
Seminarie om poesi
Foto: Nylands Litteraturföreningen r.f
Att skriva är ett ensamt arbete.
Att komma i kontakt med författare i form av seminarie eller kurs
är viktigt.
Hade äran att fördjupa mej i konstnärsprofessor & författare
Peter Mickwitz
kloka tankar och ord 9-10.11.2013 på hotel Arthur i Helsingfors.
Vi har båda gått på Bangatans Cygnaeus lågstadieskola, Peter två klasser högre än jag.
lauantai 9. marraskuuta 2013
Månadsdikt som dikttavla
Foto: Google
Två cafér i Vanda har velat bjuda sina kunder på dikt
i forma av månadensdikt.
De har hängt en illustrerad dikt som
dikttavla på väggen.
Dikten byts vid månadskiftet
året runt.
Det ska bli intressant att få höra märker
kunderna att cafét bjuder på dikt
på detta sätt.
Jag följer med...
Between heaven and earth
Foto: Google
Let there always be
music
between heaven
and earth.
Let the birds
and the butterflies
fly around freely
above.
Let some rain
or snow fall
to the ground.
Let us all find a
love that wraps
all around us.
Let there always be
music, and let
all the prayers go
all the way up to
heaven.
En turkos dröm
Bild: Google
Så kom friheten
genom en turkos dimma,
och jag steg barfota på en stig
med mossa och lingonris.
I luften och runt -
runt i oändliga mängder flög
änglalika insekter med änglavingar
cirklande igenom mej.
Kristallklara droppar spelade
klingande melodier som
påminde mej om barndomen
på ett förtrollande sätt.
Så steg farmor fram
med lingonröda läppar
och kramade mej
med kärlek.
Det var en mycket turkos
dröm.
Kråkan
Bild: Google
Jag gräver mej ner i mull.
Säger adjö till havet.
Andas ut.
Andas ännu,
och ser himlen
den oändliga himlen ovan.
Jag ligger tyst, utan ord.
Endast mitt hjärta slår
i rött.
När slutade leken
och livets under
springa i kapp med
mej?
och livets under
springa i kapp med
mej?
När blev jag en kråka?
Med svarta vingar
och grå själ,
och grå själ,
vars vassa näbb kan mörda
även dina drömmar.
även dina drömmar.
Så tog luften slut
och vingarna flaxade
rastlöst.
Kunde inte andas
kunde inte hindra
att allting förvandlades till
orange.
och vingarna flaxade
rastlöst.
Kunde inte andas
kunde inte hindra
att allting förvandlades till
orange.
Var det appelsiner
eller solen?
Det hade jag inga ord om,
för jag kom till slutpunkten.
för jag kom till slutpunkten.
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)