Ett stort tack till er alla som läser på mitt blogg.

Statistiken visar på ett tal över 4000.

Det må aldrig hända

Foto: Google

Du satt så tyst.

Tittade enbart neråt.

Räknade alla sträck
som fanns.

Du drog långa andetag,
och försökte vara osynlig.

"Tick-tack" tickade klockan,
fastän tiden stod fastspickad
i händelserna som kvävt dig.

Det regnade.
Regnade både ute och inom dig.
Dripp-dropp lät det, då du räknade
på de fallande regndropparna som

viskade - det må aldrig hända.
Och de bildade en stor pöl mitt i
ditt hjärta.

Det var ovanligt tyst i klassen,

då du grävde ner dig.

Otröstad bar du på skulden,
som kommit oväntat bakifrån

och som strupit dig.

Det finns ett Monster!
Ett som aldrig ger upp
hade det ekat i korridoren.

Med darrande läppar och händer
bad du hemma - det ska aldrig 
få hända.

Du gick på femman.

Monstret likaså.
Hur många offer fanns det 
i detta hus?

Var befann sig alla de vuxna då   
du behövt bli skyddad?
Skammen hänger i alla fönster.
Må det aldrig hända igen!   

På Internationella Bokmässan i Åbo

Foto: Christian Lång

PÅ INTERNATIONELLA BOKMÄSSAN I ÅBO

Tack till Christian Lång och Henrik Jansson som höll i trådarna på bokmässan i Åbo idag för programmet "Röster längs kusten". Jenni Haukio kom och pratade med oss en stund före det var dags att uppträda. Sammarbete med de olika Finlands svenska litteraturföreningarna fungerade bra idag. Tack ska ni alla ha!

 Foto: Tibu Borgstén

På Bokkalaset/ Ekenäs

Foto: Melinda Lönnberg

PÅ BOKKALASET/ EKENÄS

Körde till Ekenäs och deltog i Poetry Slam. Bokkalaset hade haft en lyckad dag, och kvällen med Solja Krapu och Poetry Slam var just vad folk ville ha. Solja är ju den flerfaldiga SM-vinnaren i Poetry Slam, bosatt i Umeå och har skrivt b.la böckerna; Jag behöver busschauffören ( dikter), Mogen för skrubben (roman), Jag behöver lillbrosan ( bilderbok), Lille Ville ( bilderbok) och Det började så oskyldigt med diskbänken (dikter). Jag gillar Soljas sätt att skriva "lätt" poesi om även tunga och djupa saker i livet. Bravo och tack, Solja !

Foto: Emilia Nyberg

   

Foto: Anna Jansson

Här är kvinnan "bakom" Bokkalaset dvs. Gitte Westerlund, som var uppe långt före alla gästerna på lördags mogonen. En kvinna som man kan lita på..hon håller trådarna unikt i sina händer. I år var Bokkalaset ett succé skulle jag påstå. Fint arbetat och jätte fin stämning.

Foto: Gitte Westerlund

Det bästa morgonmål jag haft på länge, för jag fick umgås med Anna Jansson. Hon är underbart äkta. Vi pratade om både skrivandet, kärlek och om Gotland. Jag hoppas verkligen på att få träffa Anna igen i mitt liv. Anna är kvinnan bakom "Maria Wern"..

Foto: Agneta von Essen

Vi / Nylands Litteraturförening hade fullt hus på vårt "Litterärt Soppkalas" på kafé Smögen. Laxsoppan tog även slut och folk som kom ännu fick morotssoppa istället. Gerd-Peter Luckes bild från Facebook, just innan vi slutade när ännu några gäster fanns på platsen.

Foto: Gerd-Peter Luckes

På Rådhustorget hade man boktravartävling med böcker. Här författarnas fina "verk", som vann tävlingen.

Foto: Tibu Borgstén/ 

Ett äpple

Foto: Google

ETT ÄPPLE

Det föll ett äpple

som blev till mos.

Så alla dina små tån

skrattade i rad, i kapp

med dina så vita tänder,

och du kunde inte stå still

i dina allt för stora, randiga

strumpbyxor.

Du var som ett äpple.

Och kvällen doftade så,

av höstens månsken.

På terassen, nere vid trapporna 

stod alla kråkorna kvar på tork

från sommaren.

Några hade ännu sand i sina vingar.

Och vi tittade mot varandra.

Inga ord behövdes

för att måla livet.

Det var så bra
bara just så här.

Och så föll det ett äpple till.

  

Frosten

Foto: Tibu Borgstén

F R O S T E N

Jag krymper och kryper

undan kölden, så sanden

kraschar.

Mörkret är gredelint

och mjukt ända ner till

månen, som lyser upp

stigarna som slingrar sig

utöver havet, vattnet

och snäckorna som fryser

ner, som vass.

Göken har försvunnit.

Båtarna likaså.

Jag krymper och kryper

ända ner till gravarna,

drömmarna och sagorna

som finns i bokhyllan

bredvid sängen min.

Alla har seglat över havet

till månen, som lyser

så stort och förtrollande.

Lingongröten väntar.

Klockorna har stannat,

och katten har försvunnit

igen.

  

Jag ser den i ögonen

och  tar emot den,

som den kommer.

Frosten. 

Jag tackar

Foto: Tibu Borgstén

JAG TACKAR

Jag stannar. 
Efter att du gått

har mina stigar varit frodiga,

och fulla av vackra stenar,

snäckor och torkade blommor.

Marken i alla årstider 
har välsignat mina steg,
och vindarna i alla väder

har smekt mina kinder.

Och hunden den,
den har kysst mig,
som du.

I ett gammalt bagage

som doftar unket,

har jag syltat ner mitt nya liv.
Det gamla livet har jag blivit av med. 

Barfota, klädd enbart i det enkla,
sitter jag och andas in 
av allt det goda som svävar i luften.
 Med öppna dörrar och ett öppet hjärta

känner jag mig tacksam
från topp till tå.

Så sluter jag ögonen
och låter mina små ord
med äkta tacksamhet
 flyga uppåt mot skyarna.
Jag tackar enkelt
men djupt.

Så lockar solen 
upp mig från stolen,
och jag dansar vidare
i mitt liv.