Det må aldrig hända

Foto: Google

Du satt så tyst.

Tittade enbart neråt.

Räknade alla sträck
som fanns.

Du drog långa andetag,
och försökte vara osynlig.

"Tick-tack" tickade klockan,
fastän tiden stod fastspickad
i händelserna som kvävt dig.

Det regnade.
Regnade både ute och inom dig.
Dripp-dropp lät det, då du räknade
på de fallande regndropparna som

viskade - det må aldrig hända.
Och de bildade en stor pöl mitt i
ditt hjärta.

Det var ovanligt tyst i klassen,

då du grävde ner dig.

Otröstad bar du på skulden,
som kommit oväntat bakifrån

och som strupit dig.

Det finns ett Monster!
Ett som aldrig ger upp
hade det ekat i korridoren.

Med darrande läppar och händer
bad du hemma - det ska aldrig 
få hända.

Du gick på femman.

Monstret likaså.
Hur många offer fanns det 
i detta hus?

Var befann sig alla de vuxna då   
du behövt bli skyddad?
Skammen hänger i alla fönster.
Må det aldrig hända igen!