Ditt soliga ansikte

Foto: Google


DITT SOLIGA ANSIKTE


Du var den soligaste pojken
jag känt sedan barndomen.
Livet rann igenom dig
som en dans på vattnet.
Du tappade aldrig balansen.

Du blev en pappa att beundra.
Du var en god människa
på alla fronter.
Du valde alltid dina ord
så de tilltalade mig
och alla andra.

Du hade ett gott liv,
som du också uppskattade 
stort.
Du var den soligaste mannen
jag kände.

Men så brast solen.
Hur kunde detta ske just dig,
frågade även jag himlen?
Den du älskat,
den du hade två barn med,
förälskade sig i en
kvinna.

Du tappade livslusten totalt,
för kärleken var din tro,
den var ditt berg
och den var din sol.

Och vi andra står och väntar
att solen ska få lysa igen.
Lysa för dig
och lysa för oss andra
som inte har ord
för din smärta.

Fotografierna

Foto: Google (tyvär utan namn)

F O T O G R A F I E R N A

Minns så bra dig, Paula.

Ditt poikaktiga kroppsspråk,

sätt att leka med oss

fem andra flickor.

På Ärtholmens klippor,

i husets källargångar

sprang vi fria och vilda

den tiden.

Vi andra påklädda i

kjolar och kammat hår,

du var den enda av oss

som sällan fnissade,

men filmade allt som hände

med dina så gråblåa ögon.

Som vuxen blev du fotograf,

en begåvad sådan.

Men det mörka rummet

innehöll för dig en stor hemlighet.

Dina fotografier talade sanningar

som ingen av oss kunde se.

Vi var blinda.

Först när du försvann

och aldrig kom tillbaka

satt vi fem en kväll

och saknade dig.

Och bit för bit,

bild för bild,

satt vi ihop ditt hemliga pyssel

från de mörka rummen.

Hur länge din alkoholiserade

mamma hade delat sängen

med sina män och dig,

vet vi inte.

Men vi vet att det hänt dig

saker som inte borde ha fått

hända.

Nyfödd

Foto: Google

Se,

hon är som en liten

strålande gul knopp.

Och morgonen väcker henne med

morgondagg 

och ger henne alla himlens gåvor

och en stig att vandra på

och uppleva alla livets 

under.

Strödd längs den finns kärlek.

Kärlek som trygghet. 

Kärlek för visdom och

även för att glädja.

Se,

ett litet underverk

är detta ännu så späda

och vackra människobarnet.

Och samtidigt ett så väldigt stort,
stort underverk
 för oss andra.

Låt oss vara tacksamma

över henne (/honom),

idag

i morgon

och ända tills årens utgång..

Lola

Foto: Tibu Borgstén/ hunden Lola Bourgeot.

T O   L O L A

Love at first sight.

It was probably your nose..

As I proceeded that caught

my attention, and my steps

and stopped me from falling.

A nose like yours much like

a big button of licorice

so sweet.

Later,

your endless patience

caught my eye.

No doubt, your inner wisdom..

I wished to tag along

your smooth gait..

Just you and me

walking around in Helsinki,

like I used to do

with strange dogs

when I was a child.

But you turn away

and show me your white spot

like a warning sign; 

What a waste of time

you say: 

Woof. 

Daily, surrounded

by books and intelligence

by music flowing up from

downstairs and even small prayers

fly around.

What an exceptional place

on earth bestowed

upon you.

  

You claim your place

and watch people

coming and going

in and out..

You fall asleep

without seeing my wave

"good- bye".

But I know

you will let me love you

a live teddy bear

regardless..

That´s how your life is

as a dog.

Maybe undervalued

in many ways..

Lola Bourgeot 

you are so sweet,

in and out

with your smooth gait.

In and out,

full of love.

Väntar att möta..

Foto: Google



V Ä N T A R    A T T    M Ö T A

Jag väntar att möta dig

som lever i nuet

inom några år.

Dig 

som har hittat dig själv

och livets mening.

Från dina ögon,

ditt äkta leende,

dina mogna ord

och ditt sätt att lyssna,

tala och röra människor

med artighet och

respekt..ser jag

in till dig och ditt hjärta.

Du håller ditt liv i ram,

utan onödiga stormar,

och du ser att jag finns.

Du uppskattar och vill dela

livets djupa skönheter

inifrån - utåt.

Hos dig hittar jag mitt hem.

Och du vill att jag ska 

stanna och bli kvar hos dig

för du älskar mig
stort.

  

Då som livet är som vackrast...
                                               är det bara de starka som vågar möta det ärligt?
                                               För livet är så vackert att det tar faktiskt ont.

                                                         Tibu  

Pappa

Foto: Google - Charles Spencer Chaplin (1889-1977)

P  A  P  P  A


Det behövdes inte mycket.
Bara lite kärlek
för mig,
att jag lärde mig 
hur saker borde vara
för att det ska vara äkta
och bra.

Jag minns inte..
Men mitt hjärta gör det
hur du lekte och skojade
med mig,
förrän du försvann i natten
och lämnade röda och gröna slickepinnar
gömda under min dyna.

All din kärlek 
och varje sött skratt 
bevarades inom mig.
Som sylt på fingertoppen 
sög jag på fingret, när du hade gått. 
För det tog bort hälften av
sorgen, orättvisan och
osanningarna 
som retade mig.

Men jag är tacksam
över dig pappa,
och kommer alltid att vara
"pappas flicka" 

Foto: Google - Charles Spencer Chaplin ( 1889-1977)