Som tösen i Underlandet

                                           

Foto: Tibu Borgstén

                             Ni ser på mig

                             som på en tös från istiden.

                             Istiden är dock inne

                             fastän allting tycks glida ur händerna

                             som mörk choklad över axlarna

                             och gatorna.

                             Ingen mening med mina ord!

                             Som ett skutt försvann allting.

                             Och här står jag ändå klädd i gredelint

                             och väntar på att få anhålla

                             om ett mänskligt och rättvist liv.

                             Med stora vita öronproppar står dirigenten

                             i kavaj i ett dyrt rum,

                             med några knorrhanar simmande i vatten.

                             Så oerhört fint vatten har jag ej sett,

                             så oerhört turkost 
                             och mjukt.

                             Här står jag nu
                             och ni står bara och ser på mig.

                             Och mitt i det omöjliga fastnar jag
                             som en fluga i flugpappret
                             för det står på väggen 

                             målat i gredelint och turkost;

                             God, bättre, bäst.

                             Jag går ut och flyger iväg.