Jag har några ord

Foto: Tibu Borgstén

Jag har några ord

på mina läppar

som vanilj

mjukt.

Det käns som 

om jag kommit hem -

men utan dig,

som om jag vore

en vacker stol

utan sitt par.

Jag vet att det är sommar

då vi alla drömmer

och då fjärillarna - 

har mycket att göra.

Men får jag ändå

skriva i smyg

som på små lappar

en gång i tiden i skolan

att jag önskar 

att du vore vid min sida. 

I´m just walking around

Photo: Tibu Borgstén

I´m walking around

with myself -

in heavenly circles.

Round and a round

I go without wings

to fly with

but still in silence

and stillness -

that draws lines 

between me and heaven.

I´m asking why I always seem to 

just go around carrying

some shards of love

in my hands -

without learning the lesions

of it?

And I love the answers 

that keeps falling down 

like the rain - just now.  

Foto: Tibu Borgstén

Hittade en underbar café i Helsingfors, som påminner mig om

min favorit café i Visby, dit jag kommer att åka snart igen.

Har skrivit några nya sorliga kärleksdikter och många nya

dikter för barn för min nya diktutställning som äger rum

på hösten.

Njut av sommaren och alla små lyckosteg.
Ett stort tack till 10.000 läsegångar.

Mvh: Tibu Borgstén

tiina.borgsten@hotmail.fi

Rött

Jag kan mäta avståndet

mellan mig och dig

då du beskriver mig.

Jag kan dyka ner intill din själ

då du blir fast för lögn.

Men då jag förstår

att det finns inte ett äkta vi

på ett äkta sätt,

då flyger det in som äldstenar

igenom fönsterrutan

söndriga meningar

och känslor inom mig.

Det var orättvist att inte ge oss

en möijlighet.

Jag blöder och alla mina ord

är blodröda,

för jag blöder ut dig.

Jag har övat

Försöker du krossa himmlen

av mig?

Vill du riva ner alla goda minnen

som står på tork i havsvinden,

eller vill du bara få mig 

få mig i oordning?

Varför vill du endast leka 

med människor

och se på svagpunkter som glaskulor

som du vill hålla i din hand

och sedan låta rinna ner från berget...

Just när jag hade börjat älska

älska ordet vi 

så blir det som det blir.

Jag hade nog övat 

men inte det du önskade dig

av mig.

Nu luktar allting

till dig - så mina blommor dog.

Men jag har övat.

Jag har övat att sy ihop mitt hjärtta,

nya ben och nya vingar.

Vildröda äpplen

Jag fortsätter

fortsätter att gå vidare

vidare utåt mot ljuset

och inåt mig själv.

Jag fortsätter att tänka

tänka på dig

längta på dig

för jag bryr, 

fastän jag borde väl inte.

Jag låter dig gå

gå vidare

så jag kan börja älska

mig själv igen.

För det finns inget vi

men det finns vildröda äpplen

i ett skål inom mig.

Nu

Det värker i mina fingrar.

Så många ord

bär jag på mig - som vill,

vill ut - 

vill ut

och bilda sanningar.

Det pirrar i magen

har ej matlust 

men kaffe smakar alltid.

Orden bildar murar

som går att fälla -

modigt med rätta ord

istället för det aviga och osanna.

Jag känner hur rätt tidpunkt

närmar sig,

och det finns ingen genväg

för det rastlösa osanningarna

som står framför mig som 

skuren i papper och tvättad i

bläck.

Jag ska smälla till!

Jag ska rädda sanningen

från att bli  bortglömd..

NU!