Ett brev

 

 Det kom ett brev

med ett återanvänt frimärke,

krokiga bokstäver

och några krångliga ord.

 

Streck för streck,

punkt för punkt

ord för ord,

ritade de dej framför mej

som om du kommit på besök.

 

Mot slutet skrev du:

Du är som en flitig liten ängel.

 

Där stod jag mitt i köket och

blev omfamnad av din värme.
De vita blommorna började dofta

och jag kände mej en smula lyckligare.

 

Tack för brevet

kära Farmor,
jag lovar svara snart..

 

 

*   *   *   *   *   *   * 

 

 

Handskrivna brev från pappa och Jasmine.

 

 

*   *   *   *   *   *   *

 

S o l n e d g å n g e n

                                  

Lämna de gråa gatorna

för att gå på klippor och berg,

och för att dofta och se stranden

och ut över havet.

 

Ta och lyssna på tystnaden

och på gräshoppornas kvällskonsert

ända ner till nattens port.

 

Sitt en stund och njut av solnedgången.

Låt ditt hjärta sjunga 

och låt håret och klänningen dansa

med vinden, som om du ännu

var ung.

 

Och om du känner att lyckan
sitter där som en vän med dej,
ta och spring efter dina drömmar

från berg till berg,

före gräshopporna har slutat spela

och före solen har slutat färga

himlen.
 

 

 

*   *   *   *   *   *  



I n b j u d a n

 

 

 

Diktkollage 2012/Borgstén

 

 

När jag fick en inbjudan

 

som kommit med höstvinden igen,

 

har jag lust att bli förkyld.

 

Det är som alltid på hösten

 

att jag tappar bort mina ord,

 

mina saker och

 

mej själv.

 

Som en råtta sitter jag

 

inne i min lilla håla

 

och funderar

 

hur livet är så oerhört kort.

 

Ingenting smakar eller doftar

 

som förr, utom kaffet.

 

Och fastän jag hur försöker

 

jaga efter det galna och glada,

 

så blir det bara banalt.

 

Inga riktiga fester att festa.

 

Jag har blivit en citron!

 

Hjärtat slår som alltid,

 

och minnen bär, men

 

i min ensamhet stormar det.

 

Och  jag får verkligen hålla i

 

hatten om hösten

 

ordentligt.

 

 

*   *   *   *   *   *   *   *   *   *  *   *   

Mitt hjärta

 

 

Mitt hjärta är inte öppet längre,

som den varit.

 

Jag har gömt ingången

för många.

 

Visst är det lockande att möta

nya människor

eller någon som gått vilse

och som söker sig in

och till min

närhet.

 

Men mitt hjärta

 är inte öppet mer,

jag har "stängt"

för att orka.

 

Bara i tankarna flyger jag långt

och drömmer högt och stort.

Bara i tankarna minns jag

ännu hur det kunde vara,

hur det kunde dofta

och hur det kunde

ännu

 bli

.

 

Nej,

jag vill inte

vara den som låter någon

komma för nära,

och som hittar mitt hjärta.

 

Ett hjärta att slå sönder!

 

 

*   *   *   

* Får jag bjuda på en dikt? *

 

 

       
                          Foto: Emma Heino/ deltog i Konstens Natt i Helsingfors.


***********************************************************************************

* Dikter och ord *

                                          Foto: Caroline Mård/ Österbottens Tidning

Hade äran att leda litteraturcirkeln i Karleby 2012 med mycket fina deltagare året om.
                                            Ett varmt tack till alla som deltog.

                                           Kontakt: tiina.borgsten@hotmail.fi


*************************************************************************************

H e t t a n

 

 

Allt svagare vind

inför hettan.

Hettan som stannade

utan lov.

Brände kinderna

och alla Pelargonierna.

 

Det ensamma skuggorna

var inga meningslösa drag

eller streck i blyert,

utan det var svala platser

uppfylda av ljud

och liv.

 

Samtidigt som alla småkryp

var i farten med sina äranden,

gick matlusten ner

och bara kaffe smakade

och räddade tankarna

från att stanna.

 

Men så smälde det till,

smälde riktigt ordentligt.

Och åskan kom,

som ett svar

på naturens böner.

 

Hunden gömde sej

under bordet och

människorna sprang undan regnet

åt alla håll.

 

Så var hettan äntligen

över.

Och alla somnade

i regnets famn och såg

vackra drömmar igen.

 

 

*   *   *   *

 

Livets mening

 

 

 

 

Har livet en mening

frågade du mej?

Och jag sökte på ett svar

en hel sommar.

 

Tror att

åtminstone jag

måste få växa

till den jag är.

Och hoppas att

också du

gör det.

 

För om vi söker på svar

får vi också växa.

Och när vi växer i hjärtat,

får vi en möijlighet att dela

av allt det goda

som livet har att ge en.

 

Det är väl livets mening?

Eller vad tycker du.

 

 

*   *   *   *   *   * 

V ä n d p u n k t e n

 

 

Vinden susar,

vänder tystnaden

och hämtar dej, till mej.

 

Ömt leder du mej

till sömn.

Där rita du långsamt

drömmar

på mina bara ben.

 

Och just då

börjar även alla vackra ord

på alla språk,

glida en efter en

uppåt mot himlen,

från mitt hjärta.

 

Jag kan inte hindra det

att hända,

och alla mina ord

svävar i luften.

 

Har jag stigit in i en dröm

därifrån det finns ingen

utväg?

 

Vinden susar

och vänder på tystnaden

en gång till.

 

 

*   *   *   *   *



Genom fönstret

 

 

 

 

 

Kvinnan ser på blommorna.

 

Han ser bina.

 

Kvinnan sökte kärlek.

 

Mannen sökte värme.

 

Hon såg honom.

 

Han såg hennes skönhet.

 

Hon drömde om en stor familj.

 

Han drömde om ett liv med henne.

 

Mannen byggde ett hus.

 

Kvinnan gjorde det till ett hem.

 

Där längtade hon efter honom.

 

Han längtade efter sin förlorade frihet.

 

Hon rev ner tavlan.

 

Han såg på men var enbart tyst.

 

Hon blev besviken på sin man.

 

Det blev mannen själv, likaså.

 

Kvinnan märkte att några blommor hade vissnat,

 

men mannen lysnar på binas surr..

 

 

*   *   *   *   *   *

 

 



Tre kära

 

 

Tre ivriga röster

vill att jag ska vakna!

Sex små händer 

kliver in i säng.

 

Tre små människor

tror sej vara redo

att genast stiga
ut.

 

Tre glada ansikten

vill ha mera frukost,

och allt mera

fart.

 

I ett sväng

är alla ivriga händer

smutsiga av lera,

men duktigt duger det

att bygga broar

från

lek till lek.

 

Tre röster

som ett,

vill inte åka hem!

Fastän sex små fötter

faller omkull av tröthet.

 

Minst sextio söta kyssar

får jag

mitt inne i skogen,

som ett tack

för att jag finns till.

 

Nu behövs jag för björnungarna

vill ha mat!

Och efter maten
faller tystnaden.
Då vi somnar
 invid varandra,
precis som allt varit
bara en lek.

 

 

*   *   *   *   *   *  

 

 

 

 

 



* MANUS 30/2012 *

Du kan ladda och läsa gratis MANUS 30/2012 härifrån: http://nylitt.webbhuset.fi/publikationer
 

MANUS är utgiven av Nylands litteraturförening r.f på deras 30-års jubileum.

Där hittar du även Fem rätters liv och Den tidlösa festen som jag skrivit.

 

 

**************************************************************************************

En oväntad present

 

 

Det är inget fel

på döden.

Men möt den inte enbart i

mörker,

utan se också det

ljusa i den.

 

Stanna,

stanna och lyssna

på livets melodi,

och på änglavingarnas sus.

Se även färgerna

som finns över allt.

 

Släpp loss

från din rädsla,

men känn och lev igenom

alla dina drömmar

och memoarer.

Låt själva livet trösta dej

en smula och fylla

ditt hjärta.

 

Snälla du,

sörj inte enbart

över det ogjorda

och osagda,

utan var tacksam.

Var nöjd

över det du gjort.

 

För det är inget fel

 på döden,

fastän den ofta kommer till en

som en oväntad present.

 

 

*   *   *   *   *

* Diktutställningen för lågstadieskolor *

http://tibusdikter.blogspot.fi

* På bokmässan *

 

 

Foto: Emma Heino 

 

 

Nylands litteraturföreningen r.f publicerade i sin årliga tidskrift Manus 2008 "Äppelträdet" som jag skrivit. Har haft äran att också stå fler gånger och berätta om mina dikter och annat som jag skrivit på svenska och finska både för vuxna och barn. Bilden är från Bokmässan i Helsingfors (Tottiscenen). 

D r a k e n

 

 

 

Du är som en drake

större på många sätt

än de flesta.

Med dina stora varma händer

och ett så oerhört fint hjärta.

 

Du är som en drake

omringad av ensamheten

bygd av dina egna stora ord

och tankar; som en mur

mellan din trädgård

och resten av världen.

 

Du är som en drake

älskad av alla, men ändå

utlämnad i ditt rike.

Stjärnfall efter stjärnfall

beundrar du livet ensam.

 

Och jag?

Jag är bara en fjärill

i förbivägen i din trädgård.

Jag ser hur rastlöst du letar

efter ett hjärta.

Ett hjärta att få lysna på.

Ett hjärta att få krama ömt

för evigt.

 

Du är som en drake

bär på dej oerhört stor längtan.

Men är ändå

större än det flesta

på så många, många sätt.

 

 

*   *   *   *   *   *

T r a g e d i

 

 

Det ringde på dörren.
Hon stod i trappan
alldeles
naken.

Vi tog in henne.
Hennes långa hår föll ner som
rinnande vatten
över hennes bara rygg.

Jag förstod inte hennes språk.
Men jag kunde läsa
alla hennes känslor,
som hon bar på sig
som en genomlysande, vacker

men mycket sliten och trasig

klänning.

Hon hade stora, vackra, bruna
ögon, som såg på mej
bedjande om hjälp.

Hon var rädd
som ett djur.
Inga ord smakade.
Men just då förstod jag
delar av hennes tragedi.
 

 *   *   *   *   *   *   *   *   * 

Du har gett mej

 

 

Du har gett mej

en möjlighet att både

älska och bli älskad.

Sannerligen,

lindrar du ömt mej

i din obegripliga och

unika värme.

 

Med mina leriga

fötter och händer,

och mina stammande ord

befinner jag mej

i en alldeles ny värld

som du skänkt mej.

 

Försiktigt,

med försiktiga steg

följer jag dej.

 

Samtidigt

som jag känner

hur det inre i mej

föds och fylls

till ett blomsterhav.

 

När jag har dej

så har jag allt

jag behöver.

Du har onekligen

gett mej mer

än de andra tillsammans

gett mej.

 

Du har

med din tillvaro

förvandlat mitt liv

till ett heligt liv

för oss.

 

 

*   *   *

O r o s a n d a r n a

 

 

När livets sommar

med de doftande tiderna

och rosorna

svänger mot månsken

och nypontiden

då är det bäst att

stanna.

 

Om även alla trollsländorna

har flytt undan kylan

och tystnaden har ökat

då är det orosandarna

som hängt sina käder

i trädgården.

 

Där hänger de

som en mur

hindrande solstrålarna att lysa

och stiga in

i våra hjärtan.

Dystert och fult

hänger de i regnet

genomslitna.

 

Och senare

uppfrusna av kölden

och den mörka

evigt räckande vintern.

 

Om inte du

då går på jakt

efter några solstrålar,

må hända

att våren aldrig mer

kommer tillbaka till dej.

 

Och då har orosandarna

valt dej

och de har kommit

till din trädgård

för att stanna.

 

 

 

*   *   *   *   *   *

Ä l s k l i n g

 

 

 

Du får förlora allt,

bara du inte släpper tag i

 hoppet, tron och kärleket.

 

 

Du får byta roll,

bara du inte gömmer undan

barnet i dej

 för mej.

 

 

För då går du inte barfota

vid min sida.

Då slutar du leka.

Då får du inte mer mej

att skratta sött.

Hallon sött.

 

Älskling lova mej det

så kommer vi att vandra

år efter år

tillsammans

 till vår unika kärleksö.

 

 

*   *   *   *  

O r d

 

 

 

Foto: Emma Heino ( Konstens Natt i Helsingfors ). 

 

 

Mina ord

väntar på stunden

då någon kan hänga upp dem

på vila eller på

tork.

 

Mina ord väntar

på stunden

då du kommer.

 

Mina ord är inte stora

inte vassiga eller kantiga,

men de är sanna

och därför kanske också

meningsfulla

ändå?

 

Men mina ord

väntar..



R i d d a r e n

 

Han viste vad han ville i livet.

Gick på hala gator

steg för steg.

Såg på sin klocka

stod stilla och tittade på folk

och påstod

att det aldrig var för sent.

 

 

Genom fönstret

lite regn eller dimma

eller skolsken en vacker dag?

Han var riddaren i mitt liv

antar jag.

 

 

Med det ärliga ögonen

och sin mörka röst,

bjöd han på sina hårda tal

roll efter roll

kväll efter kväll.

Men alltid lika stadigt

och ståtligt stod han

på scenen.

Så nära och ändå

så väldigt långt ifrån.

 

 

Genom fönstret

vind och snö och stjärnor

en vacker natt..

Han var likadan i mina drömmar

natt efter natt.

 

 

Tog fram en tidning

blev stum och tom.

Sökte blint hans ögon på bilden

av olyckan som hänt.

Spelet var slut för evigt.

Lika eviga är  minnen

med applåderna,

det doftande rosorna

och hans hårda tal...

 

 

Genom fönstret

vår, sommar, höst och vinter

samt vinden

som dansar runt med det

kära minnen

av den så stolta riddaren.

 

 

*  *  *  *  *  *  *  * 



L a m p a n

 

 

 

 

 

När ingen är hemma,

förutom grannarnas ljud.

Då väntar jag på mörkret

för att få tända några ljus.

 

Kokar mat med kryddot

så hela köket och hemmet doftar

paradis.

 

När ingen är hemma

förutom jag

möblerna

och väggarna med bilderna,

då leker jag

det vildaste lekar

som jag kan och vet.

 

Så ingen ser

hör

eller vet.

 

Sedan längtar jag

efter mina barn och

gråter

kanske lite?

Men enbart av tacksamhet 

allting.

 

Så underligt skönt det är

ibland,

när man får äntligen bara vara

ensam hemma,

som en ensam lampa.

 

 

*   *   *   * 

D r o t t n i n g e n

 

 

 

 

 

Med böjd rygg

svaga ben

rynkor

och ett av världens varmaste leenden

står hon och vinkar

till mej.

 

Sakta

men säkert.

Sakta

och utan ett enda

vinglande steg

stiger hon ut på sin

balkong.

 

Under

en gammal, blommande ek

bland fågelsång

och vackra mönster av

moln,

njuter hon av livet

som ingen annan

gör.

 

Bland urgamla minnen

urgamla saker

och urgamla vanor

följer hon världen

med ett förstorningsglas

i handen.

 

Hon är

min drotting.

Ett att beundra.

Så som så många

gamla

istället för de

unga.

 

 

*   *   *

 

   

 

 

B o k e n

 

 

 

Jag sitter på en trasig stol och läser ute.

Mina tankar flyger långt bort

i tiden och närvaron,

samtidigt som kroppen  får vila och

njuta av hettan som lovar regn.

 

Sida för sida befinner jag mej

långre ut i världen, där jag aldrig gått.

Sida för sida vandrar jag på vägar 

som jag inte känner, men som jag älskar vilt.

Jag andas in dofter, som går inte att beskriva.

Men jag har bestämt mej för att 

stanna här för evigt.

 

Men så slutar boken

och allting får ett slut.

Jag sitter tyst och nästan orörd  på stolen och

håller boken i mina händer som om den vore en skatt.

Jag lyfter mjukt blicket mot himlen och ser

molnen som liknar bomull.

Och det får mej att längta bort dit någonstans

långt utan orsak.

 

 

 

*   *   *   *   *

 

 

 

  

 

G r o t t m a n n e n

Åskan mullrar och närmar sej

hela tiden då du sitter inne

i din gråa grotta med din böijda rygg,

som är huggen av sten.

Du gråter tyst men djupt

som ett otröstad och övergivet barn.

 

Elden som alltid varit din vän

tröstar dej inte mer.

Ditt hjärta är enbart välsignat

med vilsenhet och tomhet.

Du gråter så ingen hör, ser eller vet

förutom elden som kastar dina tankar

och ditt själ på grottväggarna.

 

Ni brinner båda två

i svart-gult-rött-orange-blått och även grönt.

Ni bildar en väggmålning för evigt.

 

Och var befann jag mej då

åskan mullrade och närmade sej?

Jag darrade av skräck och frös,

men sprang från berg till berg

och ropade på ditt namn.

Det ekade och ekade

så stenar föll ner på stigarna
och på mina bara fötter.

 

Du satt inne i din grotta med elden

som inte mera varken tröstade eller värmde dej.

Och jag sprang ute ropande på ditt namn

och att jag älskade dej
men jag hittade inte spår av dej.

Men jag minns hur jag sprang

och hörde hur...

 

..åskan mullrade och närmade sej
hela tiden från allahåll för att
 smälla ner nånting till aska.

 

 

 

*   *   *   *

 

 

J a g

Mittemellan

stor.

Ensam

i själen.

Lever av ord

barnen

och naturen.

Rik

på livet.

Katastrof tillochmed

lagom passligt...

Ja, det är jag

i ord.

*     *    *